181117 Lördag Castro Verde – Entradas

Väderprognosen utlovar regnskurar och blåst under helgen, men ovädret ska komma först ikväll. Vi tänker därför göra en fågelskådningstur, innan det blir oväder! Precis när vi är redo att ge oss av, kommer Antonio och knackar på Homer-dörren. ”Vi vill bjuda hem er på Hajsoppa idag, kl 13”, säger han! Oj, det säger vi inte nej till. Vi lovar vara hemma igen från vår skådning, till kl 13.

Vi åker ut till vårt favoritställe; Entradas. På vägen dit ser vi tre enorma flockar med Tofsvipor svepa fram i luften. Plötsligt kommer tre Vita Storkar flygandes och passerar rakt genom den ena Tofsvipe-flocken, dock utan någon kollisionsrisk. Det ser häftigt ut!

Vi parkerar Homer, som vanligt, vid Entradas vattentorn. Errol känner genast igen sig och vet precis vilken väg vi brukar gå. Han strosar fritt omkring i sin ”doft-värld” och vi lyfter våra handkikare med jämna mellanrum, för eventuella observationer.

Vi går fram till den lilla dammen, någon kilometer bort, trots att vi tycker den ser ut att vara helt torrlagd. Men, det finns faktiskt en skvätt vatten där och det är genast tillräckligt för att fåglar ska söka sig dit. Där står några Skedstorkar vid kanten och vi ser även en som slevar omkring i vattnet sökande efter föda. Hägrar är det gott om; en Gråhäger står där kurande och vi ser ett hundra-tal födosökande Kohägrar, på det upp-plöjda fältet intill dammen. Småfåglar och några Vadare dyker också upp under vår skådning.

Vi åker sedan vidare hemåt och njuter av de påskgröna och gulblommande kullarna, där alla Korkekar står. Vi noterar att landskapet är mycket grönare och friskare i år, jämfört med förra hösten, då allting bara var brunbränt. Vi ser en hel del rovfåglar utmed vägen; Röd Glada, Ormvråk och Tornfalk; alla x flera.

Vi landar hemma på boplatsen i lagom tid för att gå till Antonio och Nancy för att äta lunch. Vi serveras en underbart god Hajsoppa, som doftar vitlök och koriander. Därtill serveras bröd (att lägga i soppan), oliver och rött vin. Vi avnjuter soppan i mycket trevligt sällskap och tiden går fort i goda vänners lag! ”Nu är det ju dags att spela fotboll”, utbrister sedan Antonio (Portugals lag)!

Sagt och gjort, vi samlar oss på vår spelplan; Portugal utrustad med bandyklubba och Homer-Zlatan med sina två bollar! Matchen drar igång och idag är Homer-Zlatan het!! Idag finns det ingen sol, som drar ner hans temperament; nej idag släpper han lös alla muskler och missar inte en boll! Portugal ger också järnet, så till den milda grad, att Portugal glömmer att använda klubban och kickar till bollen med vänster ben och faller till marken!! Aj,aj,aj Portugal är skadad, borstas av och haltar av planen.... Homer-Zlatan tog lätt hem segern igen!!

181116 Fredag Castro Verde

Idag har vi en Gransångare, som sjunger ”silt-salt-salt-silt-salt”, med hög och klar stämma, i trädet utanför Homer. Det gläds vi åt!

Homer-Zlatan blir dock deppig, när Portugal ställer in dagens fotbollsmatch; laget är bortrest hela dagen! Jaha, då får det bli fysträning istället och detta tycker Homer-Zlatan är ganska jobbigt i dagens värme. Det är soligt och dryga 20 grader varmt!

Errol får också en påhälsning av den lille, kortväxte, frispringande charmören, som var på Campismon häromdagen. Charmören letar nog efter den långbenta, mörka flickan som han uppvaktade mer än en halv dag. Hon är dock ute på promenad, så han tar ett snack med Errol istället. Charmören vill hela tiden skriva sin signatur på Errols träd, intill Homer. Errol suddar ut och charmören skriver nytt, tills charmörens bläck verkar ta slut och han går sin väg!

Ikväll är det då dags för ”Grande noite de Fado”, på teatern i Castro Verde. Som vanligt ska evenemanget börja kl 21:30 och vi är där i tid, såklart. Faktiskt börjar musiken redan efter 15 min; det har nog aldrig hänt tidigare! Vilken kväll vi får! Två timmar med den mest fantastiska Fado! Fyra äldre herrar spelar gitarr, varav två på portugisisk gitarr. De spelar intensivt och koncentrerat i två timmar, utan minsta paus! Det är så imponerande! Två män och två kvinnor turas om att sjunga Fado därtill.  Det märks att det är en föreställning riktad till lokalbefolkningen och inte till turister, för det förekommer ingen rekvisita eller ”flashig-het” alls. Det är hela tiden spontan kontakt mellan artisterna och publiken. I flera av sångerna sjunger en stor del av publiken med i både vers och refräng. Publiken är mycket blandad; allt från barnfamiljer till mycket gamla personer. De enda turisterna är vi, ytterligare ett svenskt par och en tysk herre; samtliga är vi från Campismon. Framåt 12-snåret strosar vi sakta hemåt, helt saliga och fyllda med den underbara Fado-konserten!