Vi har haft frostnatt nr 2, men med värmefläkten på hela natten, så har vi inte frusit! Efter frukost tar vi genast itu med avrese-förberedelserna. Vi meddelar alla våra grannar att vi far till Algarve, men att vi snart kommer tillbaka igen. Phil och Sandra får förstås en egen ceremoni och Eva måste bara säga ”hej då” till Fidel. Kanske har de lämnat Castro Verde, när vi kommer åter? Men, vi kommer att återförenas i ett GTD-möte inom snar framtid, för vi kommer att leta upp dem vart än det bär hän!
Så bär det av med Homer, mot nya mål. Vi bestämmer oss för att först åka till vårt kära, gamla Silves och se om det finns någon plats för oss hos Ana på Parque do Castelo. Utmed färdvägen, in i apelsinlandet, ser vi att Mandelträden har börjat att blomma; så fint! Väl framme vid ställplatsen, går Eva in för att prata med Ana. Jodå, hon har 5 st lediga platser. Hurra! Ana lotsar oss fram till plats nr 36, på den nedre raden och där gillar vi bäst att stå. Vi blir grannar med 2 svenska bobilar och snart nog träffar vi även på norrmännen, från tidigare år. Allt är väl med våra norska grannar och de ankom till ställplatsen redan i slutet av oktober.
Vi boar in oss på 36:an och hinner solnjuta en stund, innan det är dags att gå en Rio Arade-promenad med Errol. Vi kikar efter vännen, Dalmatiner-flickan Ayra, men hon syns inte till ännu! Eva tar med handkikaren, för vi vet aldrig vad som kan dyka upp utmed Rio Arade. Errol känner väl igen sig här och har mycket att läsa. När vi kommer fram till floden, är det högvatten. En Drillsnäppa vippar omkring vid flodkanten och en Skedstork kommer inflygande över vattnet på låg höjd. En Gråhäger sitter uppflugen på en torr trägren, som sträcker sig ut över floden. Några Myskankor simmar nära Romarbron och där ser vi också ett par mycket vackra, riktigt gula Forsärlor som jagar insekter. En Grässångare får vi både se och höra utmed floden. Inga skådarsensationer, men en fin promenad och vackra är fåglarna vi ser!
På hemvägen ser vi att Lidl har öppnat ytterligare en affär, mycket centralt, nära Saluhallen. Dock är den en omöjlighet att angöra med husbil. Lidl-affären ligger nämligen ovanpå dess parkeringshus!
Så är vi hemma igen och när vi kommer fram till Homer, visar Errol tydligt att han har fått syn på något spännande; han vill inte gå in! Vad är det nu då? Jo, naturligtvis en flicka! Snart nog kommer det fram en svart, slank Labradorliknande brittisk dam och hälsar på honom. Hon heter Kay och tycke uppstår genast! Men, nu får vi allt gå in i Homer och göra kväll; vi kanske ses imorgon igen!
