Frostnatt nr 6. Snart nog kommer solen och värmer vår Homer; det blir så härligt varmt och skönt!
Eva envisas med att hänga kikaren om halsen, på alla Errolpromenader. Man kan ju aldrig veta vad som dyker upp? Idag väljer vi att gå över Rio Arade och fortsätta upp på höjden på den motsatta sidan. Där får vi en tjusig utsikt över Silves stad!
Vi strosar ner igen och följer Rio Arade, som nu har lågvatten. Men, nej, inget spännande fågelliv dyker upp! Det är som vanligt Vita Storkar, Hägrar, Rörhönor, Sothönor och Drillsnäppor som söker föda i det låga vattnet.
Vi får fokusera på att njuta av de blommande Mandelträden istället!
Hemvägen förlägger vi genom stadens trånga gator och vi går upp till Castellet för att se på utsikten över Silves omnejd. Där träffar vi på en portugisisk ”blandrasflicka”, som intensivt uppvaktar ”turist-Errol”. Hon lyssnar inte en sekund på husses förmaningar! Hon är helt enkelt blixtförälskad i vår svenske, kraftfulle man! Errol förhåller sig dock ganska sval till uppvaktningen, trots den unga damens lämpliga storlek och mulliga kropp! ”Du är alldeles för ung för mej”, säger Errol, ointresserat! Det visar sig nämligen att den unga portugisiskan bara är 9 månader gammal! Typiskt! Nåja, till slut ger hon upp sitt uppvaktande och följer med sin husse hem!
Björn har under tiden haft en litteratur-förmiddag, ute i solen vid Homer-sidan.
Vi börjar nu känna oss klara med Silves-boendet och har för avsikt att resa vidare på måndag. Men, varthän? Vi börjar kika på kartor och ställplatser tillsammans, medan vi sitter ute i solen med en svalkande aperitif; ett glas Moscatel med mycket is i glaset. Troligen far vi österut utmed Algarvekusten och kanske en sväng in i Spanien också, innan vi åker tillbaka till Castro Verde.
