181127 Tisdag - 181129 Torsdag Castro Verde - Beja

Nu när vi haft två högsommar-dagar och bara njutit av solvärmen, är det dags att göra en utflykt igen. Vi bestämmer oss för att åter åka till staden Beja. Vi har ännu inte återsett hela stadens historiska center.

På morgonen pratar vi en del med irländska Bill och Breda, som återkommit från sin veckolånga utflykt. De har varit på västkusten, i Peniche och sedan åkt inåt landet. De har varit på ett riktigt äventyr; kört fast på sandstrand, backat tillbaka på smala vägar som stängts av på grund av nedfallna träd, snirklat sig fram till campsites i bergen som visat sig vara stängda osv. Så nu pustar de ut på hemmaplanen igen!

Vi kikar också på Castro Verdes hemsida, för att se på kommande evenemang i december månad och finner till vår stora glädje, att vi måste gå på bio lördag 7 december! Då visar de ”Bohemian Rhapsody” och den filmen vill vi inte missa! Här är det något billigare att gå på bio, än hemma i Sverige; priset för en biobiljett är 3 euro! Vi ser också att Julmarknaden börjar den 13 december och slutar 16 december, med försäljning och andra trevliga evenemang.

Sedan gör vi oss resklara och lovar naturligtvis vårt engelska lag att vara tillbaka till match-tid, kl 15. Nancy och Antonio har åkt till hans hemby, Vila Vicosa, för att träffa släktingar några dagar. Portugal uteblir alltså från dagens match!

Vi lämnar Castro Verde och redan efter första, tvära kurvan ut från staden, åker hela besticklådan ur sitt bo och hamnar på Homer-golvet med världens smäll. Åh nej; hela fronten på lådan har lossnat och ligger för sig själv, en bit från alla bestick huller-om-buller! Det här ser inte bra ut! Vi samlar ihop alla bestick och låd-delar; det här får vi ta itu med när vi kommer hem igen. Vi som trodde att vi dubbel-kollat att alla lådor och skåp var låsta, innan avfärden!

Idag har vi med oss kartan över Bejas historiska center och vår vandring utgår idag från stadens regionala museum. Vi följer stadshistorians utkant, bort mot Kastellet. Errol har fullt upp med att läsa och skriva överallt, utmed gatorna.

Så småningom kommer vi fram till Misericórdia-kyrkan och Republik-platsen, som var vårt mål för idag. Det är en vacker plats och i bortre änden av Republik-platsen står skampålen ”Pelourinho”, dekorerad med spiraler och ringar samt högst upp, ett kors av järn.

Skampålen "Pelourinho"

Republik-platsen

Vi passerar en liten affär, som säljer hantverk och där står minsann en Infanteri-soldat! Det är en docka, som visar hur soldaterna här i Beja, såg ut för mycket länge sedan.

De tre Infanteri-soldaterna!

När vi känner oss nöjda med vår stadsvandring, far vi hem till boplatsen igen. Så fort vi landat, kommer Sandra och säger att vi måste spela fotboll direkt, för väderprognosen lovar regn snart! Jajamen, vi är alltid redo! Vi kör hårt som vanligt, mot England och idag har vi t o m en holländare som publik. Matchen avslutas med applåder, när Homer-Zlatan utmattad segnar ner i gräset, med vinnande boll i munnen!

Bestick-lådan lagas sedemera under kvällen och besticken fick återta sina platser. Vilken tur att lådan kunde lagas!

181126 Måndag Castro Verde – Ourique

Idag blir det fint väder och nu längtar vi efter att göra en utflykt, efter gårdagens kulna väder och regniga kväll. Vi skippar våra fågelskådningsområden, eftersom vägarna troligen är leriga efter regnet. Vi bestämmer oss för att åka till den gamla, historiska staden Ourique, bara 15 km från Castro Verde.

När vi besökte Ourique i våras, höll de på att restaurera hela det historiska centret, så gatorna och torget var avstängda. Nu hoppas vi att de är klara med arbetet!

När vi parkerat Homer går vi med spänning uppför de branta backarna mot Ouriques historiska center. Gatorna är i alla fall klara, så vi kan promenera den stensatta, långa, smala gatan som leder ända upp till stadens fantastiska utsiktspunkt.

Vi passerar det lilla torget, där teatern och klocktornet finns; där är arbetet fortfarande igång, men en del av torget kan vi beträda. Vi kan gå fram till statyn av kung Dinis, som redan från 1290 började ge staden dess nuvarande karaktär.

Kung Dinis

Vi fortsätter upp till utsiktstornet, beläget på stadens högsta punkt, där det en gång fanns ett romerskt kastell med utsikt över hela omnejden. Nu finns det endast delar av en mur kvar, som omges av en stor trädgård.

Eva vågar sig faktiskt upp i utsiktstornet och trotsar den något rangliga trappan upp! Utsikten är fantastisk där uppifrån! Det får bli några snabba foton och sedan ner till säker mark igen!

Vi strosar sedan förbi den gamla kyrkan, Igreja Matriz, tillbaka ner till Homer igen. Vi är inte riktigt sugna på att åka raka vägen hem ännu, utan fattar beslutet att åka runt barragemen Monta da Rocha också. Det kan ju bli stopp för fågelskådning om vi har tur!

Självklart idkar vi sedvanlig ”bilskådning” hela tiden, utmed vår färdväg. Det blir då de sedvanliga arterna; karaktärsfågeln Röd Glada, Ormvråk, Tornfalk, mängder med Vit Stork samt många Rödstjärtar och Steglitser.

Vi stannar till vid dammen, på platsen nära ”Grisen”, där så många husbilar stå parkerade för att äta svart gris hos en äldre kvinna, som tillagar på beställning. Området runt dammen känns sterilt och vi ser endast tre Skäggdoppingar som simmar i vattnet samt en förbiflygande Storskarv.

Vi hinner lagom hem till boplatsen, för att äta sen-lunch då Portugal kommer för att fråga när dagens match ska gå av stapeln. Vi får helt enkelt skynda oss för att bli klara till kl 15:30! Portugal är hård med klubban idag och helt plötsligt dyker en spelare från ett holländskt lag upp och gör några korta inlägg. Ingenting kan dock hindra vår Homer-Zlatan från sin vinst och även idag får domaren bryta matchen så vår hjälte får en chans till återhämtning!

Så samlas vi åter en kort stund i de sista solstrålarna, utanför Phil och Sandras bobil, för en kort stunds ”after work”, innan vi allihop ”gör kväll”.

181125 Söndag Castro Verde

Gårdagen avslutades med mycket kraftigt regn i kombination med ständiga el-avbrott. Björn trotsade vädret flera gånger, för att försöka lösa problemet men det var inte precis rätt tillfälle för ett utomhusarbete; kolmörker och skyfall! Vi satte på gasen till kylskåpet och gick till sängs!

På morgonen hade vi åter fungerande el, men dock inte alla bobilar runt omkring. Björn inklusive närmsta grannar hjälptes åt för att lösa problemet. Vad vore vi alla, utan varandras hjälp?

Idag är det blåsigt och regnskurigt väder, men ändå 15 grader varmt. Errol och Eva lyckas klara förmiddagspromenaden utan någon skur. Söndag och risk för regn, betyder lösspringande hundar samt hundbajs på trottoarerna! När vi kryssar runt mellan bajshögarna träffar vi mycket riktigt på två stycken förarlösa hundherrar! Det uppstår dock inga stridigheter; bara lite lätt ”söndags-chat”.

Idag förläggs vår fotbollsmatch till en tidigare tid på eftermiddagen, eftersom väderprognosen lovar regn vid ordinarie speltid. Portugal står över matchen idag också, på grund av försenade vardagsrutiner.

Homer-Zlatan är helt outtröttlig idag, så den svenske domaren måste till slut blåsa av matchen innan Homer-Zlatan stupar på sin post. Han är helt oöverträfflig!! Precis när matchen är avblåst kommer också regnet!! Lagen rusar hem till sina bobilar, så även Homer-Zlatan; trots att han hellre legat kvar ute i regnet för att få svalka!

181124 Lördag Castro Verde

Idag har vi bestämt att gå till ”Forum Municipal” för att titta på en utställning om den Iberiska Kejsarörnen i Portugal. Phil och Sandra hänger med. Utställningen börjar kl 11, med en föreläsning om det pågående projektet att skydda och bevara Kejsarörnen, som är en av Europas mest hotade fågelarter. Det är LPN-center (”naturskyddsförening”) som håller i dagens information. Föreläsningen är på portugisiska, så vi väljer att besöka utställningen på eftermiddagen, för att titta på informationsposters och foton. Vi har dock turen att där finns några personer från LPN-center som pratar engelska och kan berätta för oss om utställningen. De hämtar även broschyrer, skrivna på engelska, med samma information som finns på samtliga utställningsposters. Det är ju toppen, vilken tur vi har! Vi får även veta att det är mycket möjligt att se unga Kejsarörnar här, runt Castro Verdes stäppmarker. Så nu gäller det att hålla ögonen öppna; det är inte bara Stor- och Småtrapp som gäller hädanefter!

Mycket nöjda med den ”kejserliga utställningen” går vi vidare till restaurang Moinho, för att äta en gemensam lunch. Moinho är vår gemensamma favorit-restaurang, där vi ätit mycket god mat tidigare. Portionerna är som vanligt rikliga och priset är förnämligt; 7:50 euro för en à la-carte-måltid. Mycket mätta och nöjda går vi sedan hem till våra fyrbenta vänner; för nu är det redan dags för dagens fotbollsmatch!

Portugal är inte på plats idag, så Homer-Zlatan möter England. Det engelska laget kommer ju direkt från restaurangen, mätta och dästa, så det blir en enkel match för en utvilad Homer-Zlatan att klå dem! Mitt under matchen kommer det en långbent, slank spanjorska utjoggandes på planen. Hennes husse och matte sätter upp ett litet tält, alldeles intill vår spelplan. Vi försöker bjuda in henne till vår match, flera gånger, men nej, hon spelar svåråtkomlig och springer bara omkring runt utkanten av planen. Homer-Zlatan lägger ingen energi på svåråtkomliga damer; han är helt uppslukad av fotbollsmatchen! ”Äsch, hon verkar vara den intellektuella typen”, säger Homer-Zlatan och spelar vidare!

När matchen är slut, samlas vi alla hemma i Homer, för att avsluta dagen med en kopp kaffe, kaka och en liten konjak. Fidel boar in sig på Homer-soffan och Homer-Zlatan rullar ihop sig på sin madrass för återhämtning. Vi enas om att vi alla, återigen haft en mycket trevlig dag!

181123 Fredag Castro Verde – Geraldos

Phil och Sandra föreslår att vi ska ta en gemensam promenad ut till den lilla byn Geraldos idag. Väderprognosen lovar att det ska gå bra! Ok, vi gör iordning matsäck och hänger på oss våra handkikare; så är vi redo för dagens utflykt!

Björn har ont i ett knä och lånar därför Phils cykel, medan resten av gänget strosar för fot. Errol kan t o m gå lös, större delen av vägen. Det är en liten grusväg, som vi går på; omgiven av kullar klädda med olivträd, varierat med stäppmark och milsvid horisont. Dock blir det inte så värst mycket fågelskådning. Vi ser endast Röd Glada, Ormvråk, Härfågel och Sädesärla. Det är lite konstigt, men vi är väl kanske inte så uppmärksamma idag, när vi går i samtal med goda vänner! Efter bara någon kilometer känner Eva att ett elakt skavsår uppstår på en tå. Hon får helt enkelt bara bita ihop, för tänk så dumt att ge sig ut på en 8 kilometers promenad  barfota i jympaskor! Ett dylikt erkännande känns inte bra att göra!

När vi väl kommer fram till Geraldos, går vi först fram till Carlas och Telémacos nyinköpta mark, för att se om de är på plats. Ja, vi ser deras bil, men inte någon av de tu. Vi går istället tillbaka genom byn och slår oss ner i en liten park för att rasta och äta vår matsäck. Vilken tur vi har; byns lilla café är öppet! Efter vår lunch går vi till caféet och köper varsin liten Espresso. Under kaffe-drickandet uppstår ett jämförande av det engelska, respektive det svenska alfabetet. ”Hur många bokstäver innehåller det svenska alfabetet?”, undrar Phil och Sandra. ”28 bokstäver”, svarar vi och räknar upp dem. ”Men, det blir ju 29 bokstäver”, säger Phil och Sandra! Det här var ju konstigt; bäst att vi genast ”googlar” på frågan! Minsann; år 2006 beslutade Svenska Akademien att vårt svenska alfabet ska innehålla 29 bokstäver, inkluderande bokstaven W. Så, fick vi lära oss något nytt idag igen!

När vi rastat oss klart, går vi samma väg tillbaka till Castro Verde, som den vi kom. Eva kan dock inte längre undanhålla en haltande gång, eftersom skavet på tån plågar varje fotsteg framåt! Nåväl, vi kommer hem till boplatsen till slut och där står Antonio, redo för dagens fotbollsmatch!

Jaha, Homer-Zlatan! Det är bara att göra mos av Portugal och England igen! Eva är ”bänkad” idag på grund av sin haltande gång. Sådana spelare platsar inte i laget! När Homer-Zlatan mosat lagen, lägger han sig ner och talar om att matchen är slut! Nu är det dags att gå hem och äta mat!

Sandra och Phil bjuder därefter in vårt lag till ”after work”, i solen vid deras bobil. Där sitter vi, lite trötta allihop och bara njuter av dagens sista solstrålar, till ett glas rött!

181122 Torsdag Castro Verde

Vi vaknar till en gråmulen dag, med tunga, mörka moln hängande över Castro Verde. Fotbollslaget fattar ett gemensamt beslut att spela en match så fort som möjligt, ifall det nu börjar att regna. Sagt och gjort, vi rustar oss med bollar och bandyklubba, för att samlas på vår ny spelplan. Vi byter från konstgräsplanen till gräsplanen intill, för att Homer-Zlatan ska slippa få mikroplast på sin tunga. Vi upptäckte, från de senaste matcherna, att hans tunga är belagd med svart mikroplast, som lossnar från underlaget. Det är inte nyttigt för en elitspelare i Homer-Zlatans klass!

Idag är lagen fulltaliga och Portugal är på topp med sin bandyklubba. Portugal och Homer-Zlatan hamnar i många närkamper, men Homer-Zlatan tar alltid hem segern i varje kamp!

"The Team"

”Jag orkar inte gå på någon förmiddagspromenad idag”, säger Homer-Zlatan, som istället vill sova en stund på sin madrass, efter den tuffa matchen. Det är ok, vi sparar oss till eftermiddagen istället!

Så när det blir sen eftermiddag, går Eva och Errol ut på promenad och efter bara några hundra meter
börjar det skyfalls-regna! Errol bryr sig inte om väta och vilken tur att Eva tog med paraplyet! Nåväl, det är en skur, så vi fortsätter en bit till, så att Errol hinner torka upp lite grann innan vi kommer hem. Under tiden har Björn kokat färdigt vår ärtsoppa; skurit ner små bitar av fläsk-kotlett och kryddat med lök, vitlök och färsk-riven ingefära. Mmmm, vilken god doft!

Klockan sex kommer Phil och Sandra hem till oss, för en liten ”starter” innan vi ska gå ut och äta middag. Men, nej vädret fortsätter att regnskura sig så vi tar ett gemensamt beslut att stanna hemma i Homer och äta vår nykokta ärtsoppa istället! Det passar ju bra, för det är ju Torsdag!

181121 Onsdag Castro Verde

Idag är vi bara hemmavid och har en alldeles vanlig vardag. Vi tar en strospromenad ner till sta´n och köper oliver. Under promenaden träffar vi på Phil och Sandra. Vi beslutar, på stående fot, att förlägga nästa GTD-möte till kommande helg. Vi enas också om att gå ut och äta middag tillsammans imorgon-kväll, om det inte regnar; då lagar vi en gemensam måltid hemma i Homer!

Portugal meddelar sin frånvaro till dagens fotbollsmatch. De måste åka till Beja och handla, men ser fram emot en revansch imorgon eftermiddag!

Så dagens match går mot Englands lag, som idag gör många tabbar och spelar ut bollen från planen ideligen! En lätt match att vinna för en Homer-Zlatan; dock med en mycket lång tunga!

På kvällen knackar Antonio på Homer-dörren och talar om att vi är inbjudna till Campismons julmiddag den 21 december, klockan 20, till ett pris à 16 euro/person. Den här gången blir julfirandet i Campismons ”all-rum”, som rymmer 48 personer. ”Anmäl er, nu!”, säger Antonio. Sagt och gjort, Eva går genast över till receptionen och skriver upp oss på middags-listan.

Nästa gång det knackar på dörren, är det Sandra som står utanför med två stycken hembakade, ”knäckiga” kakbitar, serverade på ett fat! Vi vet ju att hon kan konsten att baka de mest underbart, goda bakverk, så vi blir jätteglada. Vilken efterrätt vi får i kväll!

181120 Tisdag Castro Verde – Guerreiro – Entradas

Idag suger det i fågelskådningstarmen igen! Vädret verkar i och för sig lite osäkert, med hot om regnskurar, men vi trotsar detta och sticker iväg ut till Guerreiro; en liten by, med goda skådningsområden runtomkring. På vägen utanför Castro Verde, tutar vi på Telémaco som är ute på joggingtur; en mil eller två!

Om det var Rörhönornas dag igår, så är det här verkligen de Iberiska Varfåglarnas dag. De sitter kontinuerligt, med jämna mellanrum, på telefontrådarna, utmed vår väg. När vi kommer fram till Guerreiro hamnar vi mitt i en enorm fårflock, som är på väg någonstans, ledda av sin fåraherde med två hundar. Vi inser snabbt att det inte är någon idé för oss att stanna med Homer här; denna fårpassag lär ta sin tid och vi ser också svarta, hotande regnmoln som hänger över Guerreiro.

Nej, vi vänder om och åker sakta vidare mot Entradas; hela tiden fågelskådande från Homer förstås! Ingen Stortrapp eller Småtrapp vill visa upp sig idag. Vi får nöja oss med våra vanliga arter. Väl framme i Entradas, blir vi mycket förvånade när vi ser att dammen, som för några dagar sedan bara innehöll en skvätt vatten, idag är fylld till bredden! Ja, mer därtill; den är så full att den rinner över i ett vattenfall och översvämmar vägen intill! Har det verkligen regnat så mycket??

Vi parkerar Homer, som vanligt vid vattentornet och går vår vanliga skådar-runda, ner till dammen. Området är helt invaderat av Kohägrar, Silkeshägrar, Vit Stork och Skedstork, men Vadarna uteblir; de tycker nog att det är för högt vattenstånd. Vi klarar vår skådarpromenad utan att få någon regnskur över oss, trots hemska, svarta molnfronter i närheten.

När vi väl kommit hem till boplatsen igen öppnar sig himlen i ett riktigt skyfall, men vad gör det? Vi sitter säkra inne i Homer och sen-lunchar. Strax efter att regnskuren dragit bort, knackar det på Homer-dörren och vem står där? Yeeiiihh!; det är Sandra!!

Nu rusar vi ut för den stora återförenings-kramen! Så roligt att de äntligen är här! De boar in sig och till vår stora förtjusning, har de satt upp en skylt i framrutan ”The Gin bar opens soon”. Så fort som möjligt måste vi bara spela vår fotbollsmatch! Portugal står över matchen idag, men lovar att vara spelklar imorgon igen.

Matchen mot England, är betydligt tuffare än mot Portugal. England har ju två spelare och de är vassa! Men, ingenting är för vasst för Homer-Zlatan; han blixtrar fram över planen och England förlorar stort!

Den första vinsten mot England måste firas och vad passar bättre än att GFD-klubben har sitt första möte, för säsongen! Både Errol och Phil har gått ner i vikt, men de kan ju inte uteslutas ur GFD-klubben (GFD = Gin-Fat-Dead)! Vi byter helt enkelt namn på klubben, som nu får kallas för GTD = Gin-Thin-Dead istället! Nöjda med detta beslut öppnas mötet, hemma i Homer. Mr Fidel Castro (the cat!)  intar Homer, efter sin sedvanliga inspektionsrunda av alla utrymmen. Errol och Fidel hälsar artigt på varandra; tänk vad de minns varandra väl! Vi har mycket att avhandla på mötet, men blir sedemera smått hungriga. Vi gör det enkelt för oss och samlar ihop till en god Tonfisk-sallad, med bröd och vin därtill. Ikväll hinner vi inte lösa världsproblemen; nej vi nöjer oss med att berätta om våra upplevelser, sedan vi skiljdes åt i maj. Världsproblemen får lösas under kommande möten; nu har vi ju tid på oss!

181119 Måndag Castro Verde

På morgonen blir det en hel del grann-snack; alla vill ut efter gårdagens tråkiga väder. Vi frågar Antonio hur han mår idag? ”Det är lite bättre idag, men igår kunde jag nästan inte gå”, berättar han. Vi beklagar och är så ledsna att ha förorsakat honom denna värk! Vi tänker då inte föreslå någon mer match mot Portugal!

Carla kommer rusandes, på väg ut för att köpa trädgårdsredskap och sedan åka ut till Geraldos för att förbereda trädgårdsland. Det är roligt att de är i full planering med sin mark!

Irländska vännerna berättar att de har för avsikt att lätta ankar imorgon och resa till västkusten några dagar. Om inte vädret blir dåligt, vill säga! De har, precis som vi, haft för avsikt att resa iväg till andra ställen. Men, det är svårt att slita sig loss från Castro Verde, vi vet! Vi får väl se om de kommer iväg?

Björn tar holländske granne Ferry, till hjälp idag, för att försöka få vår nya Homer-radio att spela för oss även när Homer är avstängd. De är djupt försjunkna i sitt team-arbete, så Eva och Errol drar iväg ut på en fågelskådningstur till barragem Horta da Nora, utan Björn.

På vägen ut till sjön, ser vi en Tornfalk som sitter på en telefonstolpe och spanar ut över fälten, på stolpen intill har en Ormvråk parkerat sig och på telefontråden nedanför sitter en Iberisk Varfågel och spejar. Ovanför dem svävar en Röd Glada omkring tillsammans med en Vit Stork. Det kan knappast bli en bättre start! Väl ute vid sjön, är det rätt så stillsamt med fågellivet. De sedvanliga arterna skådas in. Fast idag verkar det vara alla Rörhönors dag, de går ivrigt omkring på strandkanten i födosök och springer sedan på vattnet, in i vassen för att gömma sig. Det sveper fram ett mixat moln av Tofsvipor och Starar, som sedan går ned för landning på andra sidan sjön. Vi saknar dock att ingen Tjockfot vill visa sig idag.

Vi ser också att man har börjat att sätta staket runt hela sjön, så det vete sjutton, hur bra fågelskådning det kommer att bli här sedan? Men, om det sker i portugisisk arbetstakt så ska det väl ändå dröja ett tag innan det är klart!

På hemvägen ser vi att en Vit Stork sitter i sitt bo och klapprar med näbben. Det här boet ligger nära Campismon och vi följde Storkarnas bygge av det, under januari månad i år. Så roligt att de redan är här igen!

När vi kommer tillbaka till boplatsen kommer Antonio och säger att han absolut vill spela en fotbollsmatch idag. Vi ställer oss mycket tveksamma till detta och säger att han då måste sitta i en stol och spela med klubban. ”Nej, jag har mer ont när jag sitter ner! Jag lovar att inte springa eller sparka på bollen”, försäkrar han oss. Ok då; med hjärtat i halsgropen, hämtar vi Homer-Zlatan och går ner till vår spelplan. Men, matchen avlöper fint; Portugal står stadigt på benen tiden ut. Homer-Zlatan, däremot, står dock nästan aldrig på benen; nej han flyger fram minst 1 meter över marken och tar varenda boll!

181118 Söndag Castro Verde

Under natten har det regnat rejält, men när dagen gryr övergår vädret till att erbjuda regnskurar som varvas med solsken.

Vi skyndar ut på Errols förmiddagspromenad, när solen skiner. Dock utrustar vi oss med regnjacka och paraply, ifall vi blir överraskade med regn. Vi strosar iväg på gatorna, som går utmed Castro Verdes fält. Snart nog dyker det upp 4 stycken segelflygande Gåsgamar över fälten. Vi stannar upp och beundrar gamarna. De gör inte ett vingslag, bara seglar på de solvarma uppåtvindarna.

Det fortsätter att vara uppehåll, även när vi kommer hem igen och då vill Errol ligga utanför Homer, i hopp om grann-prat. Eva passar på att fråga Nancy hur vår Portugal-spelare mår idag. Han har ont i benet och haltar fram, när han går, svarar Nancy. Usch, det är inte roligt att höra! Det räcker alltså inte att utrusta Portugal med klubba; det får blir en stol också! Självklart är dagens fotbollsmatch inställd!

Lagom till vår sen-lunch, är det dags att hoppa in i Homer igen. Nu övergår vädret till värsta skyfallet, så vattnet strömmar i floder nerför Campismons backe. Det trummar på Homer-taket, så vi knappt kan göra oss hörda, men vi är mycket glada över att vara inomhus!

Tursamt nog, är regnandet över när Errol vill ut på sin kvällspromenad och han siktar in sig på en långsam, läspromenad. Så får det bli! Idag verkar inte någon husse eller matte ha gått promenad med de fyrbenta, för det ligger hundbajs igen överallt på trottoarerna. Vid regnväder och skyfall, gäller inget koppeltvång i Castro Verde!

181117 Lördag Castro Verde – Entradas

Väderprognosen utlovar regnskurar och blåst under helgen, men ovädret ska komma först ikväll. Vi tänker därför göra en fågelskådningstur, innan det blir oväder! Precis när vi är redo att ge oss av, kommer Antonio och knackar på Homer-dörren. ”Vi vill bjuda hem er på Hajsoppa idag, kl 13”, säger han! Oj, det säger vi inte nej till. Vi lovar vara hemma igen från vår skådning, till kl 13.

Vi åker ut till vårt favoritställe; Entradas. På vägen dit ser vi tre enorma flockar med Tofsvipor svepa fram i luften. Plötsligt kommer tre Vita Storkar flygandes och passerar rakt genom den ena Tofsvipe-flocken, dock utan någon kollisionsrisk. Det ser häftigt ut!

Vi parkerar Homer, som vanligt, vid Entradas vattentorn. Errol känner genast igen sig och vet precis vilken väg vi brukar gå. Han strosar fritt omkring i sin ”doft-värld” och vi lyfter våra handkikare med jämna mellanrum, för eventuella observationer.

Vi går fram till den lilla dammen, någon kilometer bort, trots att vi tycker den ser ut att vara helt torrlagd. Men, det finns faktiskt en skvätt vatten där och det är genast tillräckligt för att fåglar ska söka sig dit. Där står några Skedstorkar vid kanten och vi ser även en som slevar omkring i vattnet sökande efter föda. Hägrar är det gott om; en Gråhäger står där kurande och vi ser ett hundra-tal födosökande Kohägrar, på det upp-plöjda fältet intill dammen. Småfåglar och några Vadare dyker också upp under vår skådning.

Vi åker sedan vidare hemåt och njuter av de påskgröna och gulblommande kullarna, där alla Korkekar står. Vi noterar att landskapet är mycket grönare och friskare i år, jämfört med förra hösten, då allting bara var brunbränt. Vi ser en hel del rovfåglar utmed vägen; Röd Glada, Ormvråk och Tornfalk; alla x flera.

Vi landar hemma på boplatsen i lagom tid för att gå till Antonio och Nancy för att äta lunch. Vi serveras en underbart god Hajsoppa, som doftar vitlök och koriander. Därtill serveras bröd (att lägga i soppan), oliver och rött vin. Vi avnjuter soppan i mycket trevligt sällskap och tiden går fort i goda vänners lag! ”Nu är det ju dags att spela fotboll”, utbrister sedan Antonio (Portugals lag)!

Sagt och gjort, vi samlar oss på vår spelplan; Portugal utrustad med bandyklubba och Homer-Zlatan med sina två bollar! Matchen drar igång och idag är Homer-Zlatan het!! Idag finns det ingen sol, som drar ner hans temperament; nej idag släpper han lös alla muskler och missar inte en boll! Portugal ger också järnet, så till den milda grad, att Portugal glömmer att använda klubban och kickar till bollen med vänster ben och faller till marken!! Aj,aj,aj Portugal är skadad, borstas av och haltar av planen.... Homer-Zlatan tog lätt hem segern igen!!

181116 Fredag Castro Verde

Idag har vi en Gransångare, som sjunger ”silt-salt-salt-silt-salt”, med hög och klar stämma, i trädet utanför Homer. Det gläds vi åt!

Homer-Zlatan blir dock deppig, när Portugal ställer in dagens fotbollsmatch; laget är bortrest hela dagen! Jaha, då får det bli fysträning istället och detta tycker Homer-Zlatan är ganska jobbigt i dagens värme. Det är soligt och dryga 20 grader varmt!

Errol får också en påhälsning av den lille, kortväxte, frispringande charmören, som var på Campismon häromdagen. Charmören letar nog efter den långbenta, mörka flickan som han uppvaktade mer än en halv dag. Hon är dock ute på promenad, så han tar ett snack med Errol istället. Charmören vill hela tiden skriva sin signatur på Errols träd, intill Homer. Errol suddar ut och charmören skriver nytt, tills charmörens bläck verkar ta slut och han går sin väg!

Ikväll är det då dags för ”Grande noite de Fado”, på teatern i Castro Verde. Som vanligt ska evenemanget börja kl 21:30 och vi är där i tid, såklart. Faktiskt börjar musiken redan efter 15 min; det har nog aldrig hänt tidigare! Vilken kväll vi får! Två timmar med den mest fantastiska Fado! Fyra äldre herrar spelar gitarr, varav två på portugisisk gitarr. De spelar intensivt och koncentrerat i två timmar, utan minsta paus! Det är så imponerande! Två män och två kvinnor turas om att sjunga Fado därtill.  Det märks att det är en föreställning riktad till lokalbefolkningen och inte till turister, för det förekommer ingen rekvisita eller ”flashig-het” alls. Det är hela tiden spontan kontakt mellan artisterna och publiken. I flera av sångerna sjunger en stor del av publiken med i både vers och refräng. Publiken är mycket blandad; allt från barnfamiljer till mycket gamla personer. De enda turisterna är vi, ytterligare ett svenskt par och en tysk herre; samtliga är vi från Campismon. Framåt 12-snåret strosar vi sakta hemåt, helt saliga och fyllda med den underbara Fado-konserten!

181115 Torsdag Castro Verde

När Errol har ätit sin frukost, vill han helst genast ut på lina, för att kunna säga godmorgon till våra grannar. Han har full koll på om de är vakna och känner igen rösterna, som han hör genom Homer-väggarna. Han blir mycket besviken, om vi säger att vädret är för kallt för att ha Homer-dörren öppen. Men, idag är det varmt och skönt, så Errol kan genast slinka ut till sina vänner.

Vi strosar sedan en lång förmiddags-promenad runtomkring i Castro Verde. ”Usch, vad det är varmt”, säger Errol; ”Nej, det är perfekt stros-väder. Det är bara 20 grader varmt idag”, svarar Eva.

För att pigga upp gossen, när vi kommer hem, utmanas Portugal på en fotbollsmatch. Portugal utrustas med bandyklubba och Errol (som i detta nu, förvandlas till Homer-Zlatan) utrustas med två tennisbollar. Men, var ska vi spela? Jo, Portugal har ordnat så vi kan spela på Campismons inhägnade bana. Woow! Vilken träningsarena! Nu har vi verkligen bytt upp oss, från parkområdets gräsmatta, full med ojämnheter och hundbajs, till värsta planen med ”konstgräs”! Gissa om Homer-Zatan kliver fram och ger järnet? Han springer som en tok på varje boll och tar lätt hem segern mot Portugal, som skickar iväg lååånga bollar med bandyklubban! ”Aha, fotbolls-säsongen börjar alltså den 15 november”, säger Homer-Zlatan nöjd och går sedan hem till Homer-skuggan för att vila ut och återfå normal andhämtning igen!

181114 Onsdag Castro Verde

Idag ska vi ha en hemmadag och bara njuta av det utlovade sommarvädret. Först ska vi dock ta en promenad ut på sta´n för att uträtta några ärenden.

Vi går till Turistinformationen för att köpa biljetter till fredagskvällens Fado-konsert; till det fantastiska priset av 3 euro/st! Sen går vi vidare till en liten affär, som säljer produkter för jakt och fiske. Där ser vi nämligen att det finns hundhalsband som motverkar löss, sandmyggor och fästingar, motsvarigheten till Scalibor, som Errol använt tidigare. Eva går in och köper ett dylikt Taberdog Collar och oj, vilken skillnad på pris! Detta halsbandet kostar bara 4:50 euro, medan Scalibor hemma i Sverige och även i Spanien, kostar runt 30 euro!

När vi ändå är ute och strosar runt, går vi vidare till den gamla Basilikan, bara för att njuta av miljön där och utsikten över landskapet runtomkring. Vi ser att de har rivit en gammal byggnad, strax nedanför Basilikan och att de nu är i full färd med att göra arkeologiska utgrävningar där. Vi stannar till en stund och tittar på arbetet. Jamen, vi ser att de just nu håller på att putsa fram ett skelett. Vi kan se ett kranium och även nedre extremiteter som försiktigt borstas fram ur jorden! Så spännande!

Sen går vi hem och ställer ut våra stolar i solen samt byter om till shorts; för första gången den här säsongen! Det blir en härlig eftermiddag!

181113 Tisdag Castro Verde - Beja

Idag gör vi en kombiresa, bestående av att handla matvaror och  sedan gå på stadspromenad i den fina, gamla staden Beja. Vädret är perfekt för denna utflykt. Det är soligt, men inte för varmt; 18 grader. Det kan Errol också godkänna!

Naturligtvis spanar vi efter fåglar, utmed resans gång. Vi kan i alla fall räkna in ett antal Röda Glador, Vita Storkar och Tornfalkar.

Väl framme i Beja, parkerar vi Homer på lagom promenadavstånd till centrum. Vi njuter verkligen av de härliga miljöerna här. Errol njuter av att läsa nyheterna och annonserna i Bejas hundtidning. Så vi är nöjda alla tre! Beja ligger ganska högt upp, med en fantastisk utsikt över landskapet runtom.

Kaffetarmen börjar göra sig påmind, efter någon timmes strosande. Vi slår oss ner på en liten ute-servering, som erbjuder både sol och skugga. Sol för oss människor och skugga för en fyrbent. Idag får det bli café americano (större kopp), eftersom Eva får syn på att det serveras Queijadas här! Det är Evas favorit! De påminner om Mazariner, fast de är fyllda med en blandning av mandel och ostmassa. De är underbart goda!

När vi njutit färdigt av kaffet och bakverken, strosar vi vidare. Vi stannar till en stund utanför Muséet, men vi går inte in idag.

Nej, vi fortsätter så sakteliga tillbaka till väntande Homer. Vi inhandlar våra matvaror och åker sedan tillbaka hem till vår boplats.

Nu storkurrar det i våra magar, för nu är det verkligen dags för super-sen-lunch! Skönt, vi kan sitta ute vid Homers sida och inta våra baguetter med salami och sallad. Lite grannprat blir det såklart under tiden och Errol måste såklart hälsas välkommen hem igen!

181112 Måndag Castro Verde

Vår Homer-dörr har sedan några dagar börjat bråka igen! Det går inte att öppna den utifrån, men från insidan går fint. Så kan vi inte ha det! På förmiddagen bestämmer sig Björn för att skruva isär dörren och ställa diagnos. Sådana tillställningar lockar alltid till sig Campismons herrar! Snart nog är grannar Ferry och Jacob i fullt arbete med reparationen. Hurra! Efter ett gott team-work är Homer-dörren frisk och hel igen! Tack, för goda grannar!

Eva och Errol har under tiden, varit ute på förmiddagspromenad. Idag blir Errol uppraggad av en mullig Labrador-blondin. Inte illa! De föll varandra väl i smaken och tog följe en god bit av promenaden. När vi kommer hem till vårt bo, dyker det snart upp en kortväxt, käck och glad herre. Han turnerar runt på Campismon och hälsar glatt på alla utrikiska vovvar, även Errol. Men, det är inte herrar som han är ute efter! Nej, han har spanat in en mörk, långbent, slank flicka och nu lägger  han på all sin charm för att få henne. Ja, han är mycket ihärdig och stannar kvar hela eftermiddagen hos sin romans. Vi som upplevt att det var så få lösspringande hundar här i Castro Verde!

Ikväll är det då dags för Magusto-firandet på stadens bibliotek, kl 18. Enligt svenskt manér går vi självklart dit i tid; fast vi vet att det är portugisisk tid som gäller. Nåväl, firandet börjar väl ändå framåt 18:30-tiden. Först är det ungdomar som läser dikter, som härrör firandet av St Martin´s Day. Därpå är det poesi, som läses av en lokal poet; under tiden som vi tilldelas rostade kastanjer. Sedan följer sång av en flick-kör, ackompanjerade av en pojke som spelar portugisisk gitarr; medan vi blir serverade en rykande het soppa (potatis, vitlök, olja och caldo verde). Kastanjerna och soppan smakar underbart gott! Därefter sjunger vi tillsammans skördevisor från Alentejo; ja vi kan faktiskt lite grann sjunga med, för vi får textblad och melodierna är inte svåra. Så fortlöper kvällen och vi har hur trevligt som helst!

181111 Söndag Castro Verde

Fars Dagen startar med en videochatt, under frukost, med John-familjen. En mysig pratstund!

Strax därefter knackar det på Homer-dörren och där står Antonio med en 5-liters vinkaraff! Idag är det ju den rätta Magusto-dagen och han går runt till vännerna för att bjuda på det unga, första vinet. ”Nej, nej, inte ett glas! Ta fram en karaff”, säger Antonio och fyller på vin! Det var värst vilket firande det blir!

Vi har noterat att de lösspringande hundarna i princip försvunnit från Castro Verdes gator. Det är en stor skillnad från i våras. Eva frågar Noono, som jobbar på Campismon, vad som hänt. Han förklarar att det numera är förbjudet att ha hundarna lösdrivande på egen hand. Det blir böter om det  upptäcks. Hundarna får hållas hemma numera!

Fast under Errols förmiddagspromenad, träffar vi på flera stycken hundar som är ute på egna äventyr! Det kanske beror på att det är Magusto, då hussar och mattar firar?

Vi behöver verkligen inte ge oss ut till barragemen för att fågelskåda! Under Errols förmiddagspromenad gäller det att inte bara titta neråt, för att undvika att trampa i hundbajs! Nej, vi måste också lyfta blicken mot himlen! Idag kom det plötsligt 3 st Grågamar ”slafsande” över våra huvuden; tätt följda av en Röd Glada. Tjusigt! Ibland är det enkelt att vara fågelskådare!

181110 Lördag Castro Verde

På förmiddagen knackar det på Homerdörren! Det är Antonio som bjuder in oss till Magusto, som är portugisernas fest för höstens intåg. Magusto firas alltid den 11 november, imorgon alltså. Men, vi blir bjudna till måndag den 12 november, eftersom festen blir på Biblioteket (som är stängt imorgon). Man firar också att kastanjerna nu är mogna och att det första vinet är klart. Så det blir en Magusto med rostade kastanjer och portvin samt musik därtill. Det blir säkert en trevlig kväll!

Vädret är fint, så Eva och Errol lufsar iväg ut till barragemen Horta da Nora, för att ägna sig åt lite fågelskådning. Björn stannar hemma för att byta ut sönderskakade bromsljus på stackars Homer. Detta är ett återkommande fenomen. När vi lämnar Zafra i Spanien och åker in i Portugal mot Castro Verde, är vägarna så otroligt dåliga. Homer får alltid någon lampa sönderskakad under den resan!

Dagens fågelskådning gav just inte några nya fynd, utöver ett par Tjockfot som flög upp från änden av den lilla sjön. Det var dock en härlig promenad och fåglar finns alltid att skåda!

181109 Fredag Castro Verde

Förmiddagen är solig och varm; så skönt! Eva byter till rena lakan och har turen att hinna lägga i tvättmaskinen, innan tvättkön flockas.

Vi går till Intermarché för att handla och Errol lämnas då hemma, under Jacobs vakande öga. Vi köper även en flaska Jeropiga, inför firandet av St Martin´s Day den 11 november. Kanske att vi tjuvstartar med en liten provsmakning ikväll?

Den vänliga och hjälpsamma Nicole, som jobbar i receptionen, kommer för att hälsa oss välkomna tillbaka. Hon har inte jobbat sedan vi anlänt, men nu är hon här och berättar att allt bara är fint med henne. Det är roligt att träffa ”gamla godingar”!

Precis när Eva och Errol är på väg ut för kvällspromenaden, kommer Telémaco och Carla för att fråga om vi vill åka med dem ut för att se var de köpt mark för att bygga sitt hus. Javisst, vill vi följa med! Vi slänger oss genast in i deras bil och så åker vi ut till den lilla byn Geraldos, strax utanför Castro Verde.

Deras mark ligger precis i utkanten av byn. Det första vi ser är en Rödstjärt, som välkomnar oss, där den sitter på ett av de gamla uthusen på tomten. Telémaco visar var deras hus kommer att stå och hur de planerar sin tomt, med fruktträd och trädgårdsland. De får en helt fantastisk utsikt över de underbara stäpp-markerna, med fri horisont i oändlighet. Det är så vackert!

Telémacos och Carlas mark

Den lilla byn Geraldos

När det börjar mörkna åker vi hem igen. Vi ägnar oss åt korsordslösning och vi får väl erkänna att vi tjuvstartade en liten smutt på Jeropigan också!

181108 Torsdag Castro Verde

Idag lovar väderprognosen regnskurar, men vi ser inte till några hot på vår himmel, när vi tittar ut! Nu känner vi oss utvilade nog för att ta en promenad ut till barragemen vid Horta da Nora, för lite fågelskådning.

Vi får inga upphetsande skådarsensationer eller se någon mängd av fåglar. Men, nu möter vi i alla fall säsongens första Iberisk Varfågel, Svarthakad Buskskvätta, Tofslärka och Härfågel. En Svartkråka jagar efter en Röd Glada, som irriterar dess tillvaro. Gråhäger och Silkeshäger står spanande på plats invid strandkanten, såväl som några Styltlöpare och andra Vadare. Efter ett par timmars skådande, går vi sedan nöjda hem igen!

Dagens Campismo-nyhet är att vännerna irländare varit på Bilprovningen i Castro Verde, för att besikta sin Portugal-registrerade husbil. I detta landet måste husbilen tömmas totalt på alla föremål; kläder, sängmadrasser, ja allt! Det blev ett heldags jobb; men på köpet blev ju husbilen städad och fin samt gick felfri genom besiktningen! Skönt! En sådan nyhet lockar till sig många grannar, som vill veta vad som försiggår runt irländarnas bo!

181107 Onsdag Castro Verde

Idag är det marknad i Castro Verde och då töms Campismon på alla våra grannar, under förmiddagen. Även vi lämnar boplatsen och går ner till marknadsplatsen. Vi går en runda och Errol vill såklart hela tiden dra iväg till ost- och skink-stånden, för att förhoppningsvis hitta några avgnagda skalkar, som slängts på marken. Vi köper Clementiner och några fina Avokados, mer än så blir det inte idag.

Den här dagen visar sig vara en riktig bonusdag, för solen skiner från en klarblå himmel hela eftermiddagen. Så vi kan sitta vid Homer-sidan och bara solnjuta, resten av dagen! Som vi har längtat efter detta väder!

Antonio kommer förbi med Errols utlovade, dagliga godis. ”Toppen och tack, kära granne” säger Errol.

På kvällspromenaden stöter vi på ”bombeiros-bröderna”, runt ett gathörn. De säger inte längre ett ord till Errol, inte ett morr eller raggresning syns; de går bara åt sidan och konstaterar att ”Homer-Zlatan is back in town”!

181106 Castro Verde

Björn startar dagen med att limma ihop en spegel, som for i golvet, när vi på hitvägen flög över en vägbula, som ingen av oss registrerade. Spegeln hade två sidor, varav den ena gick i tusen bitar. Detta medförde en noggrann Homer-städning, på gott och ont! Det är alltså den hela sidan, som ska limmas fast i sin ram igen. Vi hoppas nu att denna krasch inte medför 7 års olycka!

När detta arbete är klart, är det dags för en promenad, tycker Errol. Då dyker Telémaco upp, för en pratstund. Han är ledig på förmiddagen och ska sedan jobba hemifrån under eftermiddagen. Bra ordnat! Vi får veta att det är en Fado-konsert fredag den 16 november, här i Castro Verde. Den ska vi inte missa!

Sen strosar vi iväg och tar en tur till Turistinformationen, för att köpa lokalproducerad honung. När vi kommer hem igen, möter vi Nancy och Antonio, som varit i Beja för att handla. Antonio har köpt godis till Errol och kommer sedan över för att bjuda honom på det goda. ”Du ska få en godis om dagen”, säger Antonio. Errol tackar och tar emot! Antonio berättar också att han inte längre kan delta i våra kommande fotbollsmatcher på grund av svår artros i ett knä. Så tråkigt; men vi förstår det när vi ser hur han haltar fram!

Vi tar en lång och läsvärd Errol-promenad på kvällen. När vi kommer till kyrkogården, stannar Errol för att läsa en mycket intressant artikel. Då kommer en kvarterskille framsmygande mot Errol. Eva känner igen honom från i våras. Han närmar sig nu Errols bakdel så försiktigt och precis när han nosar till där bak, gör Errol ett skutt och vänder sig om. ”Åh, är det du? Så kul, vi har ju inte träffats sedan i våras” och så fortsätter deras samtal en lång stund. De hade nog gärna tagit sig en lekstund också, om bara Eva hade tillåtit!

Men, vi går vidare och lite längre fram kommer en äldre, portugisisk herre fram och vill prata med oss (en människa, alltså!). Han börjar prata portugisiska i fullt flöde, men Eva hinner sticka mellan med ”nao falo portuguese” (jag pratar inte portugisiska). ”Ah, jag är inte heller portugis. Jag är från Bulgarien, men har bott i mitt hus här i 22 år nu”, säger farbrorn. Nu lägger han till massvis med kropps-språk för att Eva ska förstå honom. Han vill berätta om sin hund, som nu är död och hur ledsen han är över detta. Det är så underbart med dessa lokala möten vi får och det sker ju tack vare Errol!

181105 Castro Verde

Återhämtningsdag på hemmaplan. Vädret verkar vara ok, så Eva tar genast chansen och handtvättar lite kläder. Det var inte alls rätt aktivitet. Vädermakterna retades genast och skickade ut sina skur-gubbar. Nåja, tvätten blev under dagen välsköljd och tack vare vinden torkade den frampå kvällskvisten!

Vi tar en lunchpromenad ner på sta´n, för att köpa de allra godaste oliverna! Vi får ta skydd en stund under affärens tak för att vänta på att störtskuren ska försvinna.

Dagen fördrivs sedan med grann-prat, vardagssysslorna och Errolpromenader. Än så länge har vi inte orken att ta oss iväg på någon fågelskådning. Vi är bara sååå nöjda med att stå alldeles stilla på plats!

181104 Söndag Zafra – Castro Verde Portugal

För andra natten får Björn lyssna till Uggle-hoande, medan Eva bara snarkar på och missar hela konserten! Fint för Björn och synd för Eva!

Efter frukost startar vi vår sista etapp, mot vårt andra hem i Castro Verde, Portugal.

När vi lämnar Zafra är det så dimmigt att vi inte får se den fina bergsformationen, ”drakryggen”, utanför staden. Dimman lättar så småningom, så vi får njuta av den underbart vackra naturen, på vår väg mot Portugal. Dock, blir vi som vanligt, helt sönderskakade på den otroligt dåliga vägen!!

Helt plötsligt dyker det upp ett 25-tal Gåsgamar och de flyger på låg höjd, rakt över vägen, framför Homer. Vi stannar till och släpper förbi dem! De landar allihop på en kulle, en bit bort. De har förmodligen bjudits in till söndagsmiddag där! Vi har aldrig sett några Gamar på så här nära håll någonsin! Fantastiskt!

Så fort vi kommit innanför Portugals gräns, hälsar den första Blåskatan, oss välkomna!

Nu ställer vi klockorna bakåt, ytterligare 1 timme. Det innebär att det blir ännu värre för Homer-hjältens mage; inte ens vintermagen har rätt tid längre. Nu måste Portugal-magen plågas in! Det är hemsk väntetid för en tom-skramlande Errol-mage!

När vi passerar Beja, ser vi de första Vita Storkarna; precis som det ska vara!

Vi hinner precis fram till Intermarche i Castro Verde, innan de stänger för lunch kl 13. Eva rusar in och köper det goda Pias-vinet, det goda portugisiska brödet och den underbara olivoljan. När Eva kommer ut från affären, kommer Telémaco på en joggingrunda. Eva ropar in honom på parkeringen, så vi får en kram och byta några ord. Han tränar nu inför att springa en halv-mara i Évora, om några veckor! Han berättar också att han börjat jobba som lärare i Almodovar, istället för Castro Verde.

Sedan hinner vi bara innanför campismons port, så kommer alla våra vänner. Först ut är Nancy och Antonio. Antonio håller just på att koka en ljuvligt doftande soppa. Han bjuder in oss på lunch, men vi måste får boa in oss och landa, så vi får tacka nej denna gång. Carla är också på plats och berättar att hon och Telémaco köpt ett stycke mark, nära samhället Geraldos, strax utanför Castro Verde. De tänker bygga hus där. Så roligt för dem! Holländske Jacob och Ferrie står sedan i tur. Jacob har råkat ut för en trafikolycka i våras och fick en krossad höft, men är nu åter på benen. Ferrie berättar att hans gamla vovve Luna, fick vandra vidare till hundhimlen i somras. Hon var gammal och mycket sjuk. Sedan kommer irländarna Bill och Breda. De har varit här ett par veckor och gör sina vandringsturer i omgivningarna, precis som de brukar. Det är så roligt att träffa alla goda vänner och höra att alla mår bra. Alla frågar efter Errol, så vi släpper ut honom så han också får hälsa på sina vänner. Det är en fröjd att se honom; han far runt som en svart komet bland alla sina vänner. Lycklig som en tok!

Efter någon timmes pratande, boar vi in oss på platsen intill Jacob och Ferrie. Björn och Errol går snart ut för att läsa de första Castro-nyheterna, medan Eva får chansen att städa ur Homer ordentligt. Skönt, nu kan vi koppla av och återhämta oss efter många, långa körningar med Homer.

181103 Lördag Salamanca - Zafra

Vi vaknar till strålande sol! Idag sätter vi kurs mot ett välkänt mål, staden Zafra, med en bra ställplats.

De Röda Gladorna är redan ute på frukostsök och seglar elegant utmed vår färdväg. Vi räknar in 15 st under resans gång.

Vi åker via Placencia och Caceres. Vi passerar då avtagsvägarna till nationalparken Monfrague, med alla dess gamar. Som på beställning, kan vi stanna och lyfta kikarna mot 8 det Gamar, som svävar över oss, intill vägen. Det är en blandning av Smutsgamar och Grågamar. En härlig upplevelse!

Det dyker upp flera grupper av Gamar utmed vår färdväg, breda som lagårdsdörrar svävar de i luften. Den största flocken vi ser, är ett 25-tal Gamar, som svävar över en dalgång.

Vi kommer fram till Zafra på tidig eftermiddag. Det är skönt, för då hinner vi njuta av det härliga vädret, med 24 grader varmt i solen! Äntligen!

Vi strosar omkring i den fina, gamla staden. Här känner vi oss som hemma, alla tre! Homer-hjälten klagar inte en sekund över värmen, för här finns de mest läsvärda artiklar att läsa. De flesta verkar vara skrivna av flickor, för Errol är helt vitlöddrig runt nosen, hela tiden!

Imorgon blir sista sträckan, fram till Castro Verde i Portugal!

181102 Fredag Zumaia - Salamanca

Dagens plan är att lämna nord-västkusten och snedda över Spanien, via Salamanca i riktning mot Portugal.

Nu strävar vi uppåt, genom alp-landskapet, som påminner starkt om Azorerna. Gröna, lodräta sluttningar, med betande får, som vita prickar. Sedan störtar vi oss ned till Atlanten igen, med vidunderlig utsikt.

Vi snirklar oss utmed floden Debra, upp till vår kända stad Vitória. Nu blir det fin väg vidare mot Burgos och vi susar fram över högplatån. Vår gamle vän, tjuren Osborne, hälsar oss välkomna!

Så gör också de tre första Röda Gladorna, som utmed vägen, hinner bli tio! Snart nog dyker även en Gåsgam upp över vår väg!

Vi kommer till ställplatsen i Salamanca vid 17-tiden, solen skiner och det är 18 grader varmt! Härligt! Homer-hjälten får mat och så ut på promenad! Vi hittar genast en promenadväg; ett gammalt järnvägsspår som gjorts om till vandringsled. Det används flitigt av motionärer och hundpromenerare. "Usch, det är slldalld för varmt", säger Errol! Han vill inte alls gå långt! Han vill snabbt gå hem igen och ligga utanför Homer en stund på kvällskvisten!

181101 Torsdag Roullet-St-Estephe - Zumaia Spanien

Björn får njuta av Kattugglors hoande under natten, medan Eva bara snarkar på och missar hela konserten!

Vi vaknar, som vanligt till regn! Planen för dagen är att passera Bordeaux och se hur långt vi kommer mot Spanien, innan det är dags för nattläger.

Vi passerar Bordeaux, med den mäktiga floden La Garonne, redan på förmiddagen. Det är fin bäg ner mot spanska gränsen, så färden går undan.

Tänk att varenda parkering, rastställe och tankstation är helt invaderade av långtradare. Det känns som om långtradarna har invaderat hela Europa!

Vi slussas av och på motorvägen, utifrån de olika betalsträckorna. Regnet har hållit andan nu, i flera timmar och vi njuter av solen och ljuset, som vi inte sett på en vecka. Det är rena rama ljusterapin!

Sädesärlorna dyker upp igen och det glädjer oss!

Efter 100-tals rondeller och samhällen vi passerar, kommer vi slutligen till Spaniens gräns. Vi enas åter om att det troligen är värt att köra betalväg, för att slippa denna tröttsamma väg som vi åkt idag.

Nu klättrar vi genom alp-liknande landskap, med otroligt vackra vyer, graf till vårt mål, ställplatsen i Zumaia.

Tro det eller ej, men det är uppehåll och 16 grader varmt! Hurra! Vi går en skön promenad med Homer-hjälten och ser oss omkring i staden. Till vår stora lycka, kommer en Kungsfiskare flygande, som ett blått neonljus, utmed vsttvat och sätter sig på en sten längre bort! En fin avslutning på dagen!