På morgonen läser Eva på lokala nyheterna, att Strandskatan nu har anlänt till Hjo; det är ett underbart vårtecken!
Idag är det dags för stadsvandring i Alcacer do Sal, andra delen. Vädret är fortsatt helt underbart, strålande sol, lite vind och ca 20 grader varmt. Vi börjar vår vandring med att gå till Pilgrimskyrkan Santuário do Senhor dos Mártires. Kyrkan innehåller även ett litet museum. Den äldsta delen av kyrkan härstammar från 1300-talet och återbyggdes av Santiagos riddarorden.
När vi väl kommer till kyrkan får vi genast en guidning av en äldre kvinna, som föser in oss i kyrkan och även Errol visar sig vara välkommen; till vår stora förvåning. Kvinnan guidar oss runt, hela tiden talande på portugisiska. Vi förstår enstaka ord, men inte så värst mycket mer. Hon visar in oss i det lilla kapellet, längst in i kyrkan, där en del av museét finns. Där finns även en högst riskabel trappa upp i kyrktornet, som damen föser upp Eva i! Björn slipper på grund av sitt onda knä. Utsikten där uppe är dock inte så enastående, som kvinnan påstår, men Eva får en fin närkontakt med en Vit Stork i sitt bo, alldeles intill. Vi skriver några ord i gästboken innan vi tackar för besöket och lämnar kyrkan.
När vi kommer ut från Pilgrimskyrkan, möter vi Phil och Sandra, som är på väg dit. Nu är det deras tur att få en portugisisk guide-tur!
Vi strosar vidare ner mot sta´n och floden Sado. Vi stannar på torget; Praca Pedro Nunes, där matematikern Pedro Nunes står staty. Han var en av de främsta inom matematiken och särskilt inom navigation, under 1500-talet. Han var född i Alcacer do Sal år 1502. Nonieskalan på skjutmåttet har fått sitt namn efter Pedro Nunes!
Intill torget finns också muséet Pedro Nunes, som ligger inrymt i kyrkan Espirito Santo. Tyvärr är museét stängt på grund av något arbete. Vi får nöja oss med att beundra ett otroligt vackert fönster på musei-byggnaden!
Nu strosar vi sakta hemåt, för att njuta smörgåslunch och lite vila innan det är dags att spela fotboll. Björn är idag entledigad från matchen på grund av sitt onda knä, men övrigt team ställer upp på Homer-Zlatan, som spelar i sedvanligt högt tempo!
Efter avslutad fotbollsmatch går vi hem till engelska vännerna Bob och Wendy, som tillbringat senaste veckorna här sedan de lämnat Castro Verde. Nu stundar ”Happy hour” ett par timmar i solen, med lite rött vin och snacks. Errol och Fidel hänger förstås också med och får smaka något litet snacks emellanåt. Det blir, som vanligt, en trevlig avslutning på dagen och vi har redan bestämt att stanna ytterligare en dag till i Alcacer do Sal!
