181228 Fredag Vila Vicosa – Castro Verde

Nu ska vi ut på nästa medeltidsvandring och med vår turistguide i högst hugg, ger vi oss ut på Vila Vicosas gator.

Vila Vicosa har sitt ursprung från år 1270 och kallas också för ”Alentejos Prinsessa”, eftersom staden är en av de vackraste i Alentejo. Den är en riktig marmorstad och precis som i Estremoz är alla fönster och dörrar marmorinklädda och många hus har hela fasader av marmor. Vi startar vår vandring med att beundra det vackra torget, Praca da Républica.

I ena änden av torget står kyrkan Igreja de S. Joao Evangelista. Den var från början en Evangelist-skola och byggdes 1601. Fasaden är helt i marmor och de ursprungliga klockorna ringer ännu, dagligen!

Mitt på torget står nu en krubba med Maria, Josef och Jesusbarnet; de tre vise männen är också i antågande och alla figurerna är i naturlig storlek. Det är riktigt fint!

I andra änden av torget ligger Castellet, högt uppe på en kulle. Slottet byggdes på 1300-talet och har både en vindbrygga och djup vallgrav. Vi undrar just var vattnet kom ifrån? Hittills har vi inte sett något Castell som har en vallgrav! Det är frodigt och grönt inne på borggården och självklart finns här också en kyrka. Inne i slottet finns nu ett Jakt- och Arkeologi-museum.

Vi går sedan vidare till Hertigens Palats, Paco Ducal. Palatset är byggt i renässansstil och hela fasaden; imponerande 110 meter lång; består av marmor. Här inne finns 50 st hallar innehållande målningar, möbler, keramik och juveler, att beskåda.

Mitt emot Hertigens Palats ligger Agostinhos-kyrkan, Igreja dos Agostinhos, byggd år 1267. Naturligtvis även den byggd i marmor!

Vi strosar sakta tillbaka till Homer, fyllda av de historiska smakbitar, som vi har insupit från Vila Vicosa idag. Här finns så oändligt mycket mer att se, men vi börjar för tillfället att bli mätta på medeltiden. Nu åker vi tillbaka till Castro Verde och bekvämligheten!

Vi är mycket nöjda med våra medeltidsdagar. Vädret har varit det bästa, med strålande sol och lagom sevärdhetstemperatur, både för två- och fyrbenta; ca 18 grader. Det enda vi saknar är att inte kunna gå in på museum eller i kyrkor, eftersom vi inte vill lämna herr Errol. Men, vi kan inte begära allt; vi njuter av historiens utsida! Vi rankar de besökta städerna och sätter marmorhuvudstaden Estremoz som nr 1, därefter Vila Vicosa som nr 2 och Évora som nr 3. Elvas fick så kort besök att den inte kan värderas. Vi inser i alla fall att vi trivs bättre i små städer än i de stora, pampiga.

Väl hemma, välkomnas vi först av Nancy. Hon berättar att de haft dåligt väder i Castro Verde. Här har dimman legat kvar hela dagarna och gjort det rått och kyligt ute. Vilken tur vi hade, som fått njuta av strålande sol hela tiden!

Sedan kommer fotbollslaget och kräver en match kl 15! Oj, oj, oj, nu blir det stressigt värre; vi trycker i oss varsin macka innan matchen, för att orka! Homer-Zlatan är överlycklig över att få vara på planen igen! Han kör hårt, som vanligt och Hollands damlag hittar sin guldboll. Vinsten går, som oftast till Homer-Zlatan!

Vi hinner bara tillbaka till Homer, så kommer tyska Kristina och bjuder över oss på kaffe, tillsammans med holländska Rob och Toss. Vi tar med oss våra stolar och blir serverade kaffe, ”Weihnacht-Stolle” bakad i Dresden samt lite Martini därtill. ”Weihnacht-Stolle” innehåller många godsaker och är en ganska ”tung kaka”, bakad på mycket fett, riven mandel, russin. Den ska ligga och mogna till sig, minst 1 månad innan den ska ätas; berättar Kristina. Kakan är jättegod! Hon berättar för oss, att vår gamle, gode vän Horst (från Niederschöna) nu är död. Han blev 83 år gammal!

När solen börjar försvinna, är det dags att tacka för vår tyska pratstund och gå tillbaka till våra bobilar. Men, först vill Errol gå på kvällspromenad med flickvännen Sienna!

181227 Torsdag Estremoz – Badajoz Spanien – Vila Vicosa Portugal

Vi startar vår historie-promenad med att gå raka spåret till turistinformationen. Vi får en karta över staden och en turistguide på engelska. Turistinformationen ligger intill Muséet, som har en fasad helt i marmor. Så vandrar vi iväg till det medeltida centret. Det var här som Kung D. Manuel anställde Vasco da Gama för att ta fram flottan som skulle ta honom till Indien.

Alla byggnader  i det medeltida centret ligger samlade runt det lilla torget – Largo Dom Dinis. Från Castellet, som är mycket högt beläget, får vi en vidsmil utsikt över landskapet.  Castellet har ett 27 meter högt torn – Three Crown Tower, byggt av marmor, i gotisk stil under 1300-talet.

Här ligger två kyrkor och det medeltida stadshuset. Statyn av drottning S:t Isabel av Portugal, står mitt på torget och hon blickar ut över hela Alentejo. Klippsvalor flyger runtomkring statyn.

Staden är också känd för sina ”Estremoz-dockor”; handgjorda ler-figurer, som målas i starka färger. De har sitt ursprung från 1700-talet och de flesta familjer vill ha dem i sina hem, som små ”beskyddare”. Lerfigurerna ingår, sedan 2017 i UNIESCOS Världsarv!

När vår historie-vandring är klar och vi sakta strosar tillbaka till Homer, ser vi att de flesta byggnader i Estremoz har marmorinfattade fönster och dörrar. Väldigt tjusigt!

Nu lämnar vi staden och sätter nästa mål till Badajoz strax innanför spanska gränsen, för att tanka billig diesel. Vägen mellan Estremoz och Borba varvas av stora vindistrikt och stora marmorbrott. Vi kör rakt in mot Badajoz centrum, över floden Guadiana, men ångrar oss snabbt när trafiken tätnar och det börjar bli bilköer! Vi vänder snarast om och uppsöker närmaste bensinstation. Vi tankar diesel för 1, 18 euro/liter och Björn lyckas få 4 euros rabatt, när han försöker få personalen att tanka vår Homer med långtradardiesel. Bra jobbat!

Nu åker vi tillbaka till Portugal igen och styr mot vårt nästa mål – staden Elvas, som också ingår i UNESCOS Världsarv 2012. Här gör vi dock misstaget att styra med Homer in mot stadens medeltida center och upptäcker alldeles för sent att det är omöjligt att vända tillbaka. Gatorna blir smalare och smalare; till slut vet vi varken ut eller in! Vi lyckas stanna vid Placa de Republica, för att hämta andan och finna på råd!

 Björn går iväg för att kontrollera omgivningen och finner att Polisstationen ligger helt nära. Han ber helt resolut Polisen om hjälp och en man kommer vänligen för utryckning och slussar oss sakteliga ut ur det medeltida centret. Tack Gode Gud och Polisen för hjälpen!

Helt utmattade och genomsvettiga, stannar vi på parkeringen helt nära Amoreira Akvedukten i Elvas. Akvedukten byggdes mellan 1529 och färdigställdes 1622, för att kanalera vatten från Amoreira, 8 km bort. Den är otroligt imponerande, med fyra nivåer av bågar!

Nu måste vi också äta vår sen-lunch, innan vi far vidare för att hitta nattläger i Antonios hemstad Vila Vicosa, som ligger mitt i Alentejos marmordistrikt!

Vi seglar rakt in på torget, Largo D. Joao IV, och tar en plats för natten. Eva och Errol tar genast en orienteringspromenad, för att finna turistinformationen innan den stänger för dagen. Vi har tur och får en karta samt en turistguide att använda oss av imorgon!

181226 Onsdag Annandag Jul Castro Verde – Évora – Estremoz

Nu ger vi oss äntligen iväg på den historiska mellandagsturen! Vädret är strålande med sol från en klarblå himmel. Vårt första mål är att åka ca 12 mil norrut, via Beja, till den mycket gamla staden Évora. Utsedd till ett av UNESCOS världsarv 1986.

Vi anländer vid lunchtid till den mest centrala ställplatsen, som är gratis, med tillgång till tömning och fyllning av vatten. Vi parkerar Homer och där står endast ytterligare en husbil. Den visar sig vara svensk! Vi pratar en kort stund med dem. De kom till Évora igår och är nu på väg mot Lissabon. De informerar oss om att det endast är ca 1 km fram till stadens historiska center.

Fint; vi traskar genast iväg mot vårt första historiska mål! Évora erövrades från Morerna år 1165, av knekten Geraldo den Orädde och han skänkte genast staden till Kung Afonso Henriques. Den gamla staden är helt omgiven av den medeltida ringmuren, som konstigt nog, står helt orörd.

Vi passerar ringmuren och går fram till det enorma torget, Praca do Giraldo; hjärtat av Évora. Där hittar vi också turistinformationen. Vi får mycket fina broschyrer och kartor över stadens sevärdheter. Vi slår oss ner en stund på en bänk i solen och gör upp en promenadplan.

Vi går först fram till det Romerska Templet eller Dianas Tempel. Det byggdes av romarna århundradet efter Kristi födelse, men förstördes 500 år senare. Nu finns endast ruinerna kvar. Från början var templet helt omgivet av vatten.

Strax intill det Romerska Templet finns också Évoras Katedral eller Basilika. Den är Portugals största, medeltida bevarade Katedral! Den är mäktig!

Nu fortsätter vi till Aqueduto da Agua de Prata (Silvervatten). Denna akvedukt byggdes mellan 1533 – 1537, för att förse staden med vatten från källor runtomkring. Hela akvedukten är 18 km lång! Helt otroligt är den fortfarande funktionell och bidrar ännu med vatten till Évora!

Nu har vi vandrat omkring i flera timmar och magarna börjar knorra. Vi strosar sakta tillbaka till Homer för att äta några smörgåsar och utfodra en hungrig Errol. Klockan är inte så mycket ännu och vädret är strålande, så vi bestämmer oss för att fortsätta till nästa historiska stad, Estremoz, innan vi slår läger för natten.

Vi kommer fram till Estremoz, någon timme innan mörkret faller. Vi parkerar Homer mitt på det stora torget, strax intill stadens historiska center. Vi tar en promenad runt torget och hittar Turistinformationen. Stadens historia sparar vi dock till morgondagen!