Nu ska vi ut på nästa medeltidsvandring och med vår turistguide i högst hugg, ger vi oss ut på Vila Vicosas gator.
Vila Vicosa har sitt ursprung från år 1270 och kallas också för ”Alentejos Prinsessa”, eftersom staden är en av de vackraste i Alentejo. Den är en riktig marmorstad och precis som i Estremoz är alla fönster och dörrar marmorinklädda och många hus har hela fasader av marmor. Vi startar vår vandring med att beundra det vackra torget, Praca da Républica.
I ena änden av torget står kyrkan Igreja de S. Joao Evangelista. Den var från början en Evangelist-skola och byggdes 1601. Fasaden är helt i marmor och de ursprungliga klockorna ringer ännu, dagligen!
Mitt på torget står nu en krubba med Maria, Josef och Jesusbarnet; de tre vise männen är också i antågande och alla figurerna är i naturlig storlek. Det är riktigt fint!
I andra änden av torget ligger Castellet, högt uppe på en kulle. Slottet byggdes på 1300-talet och har både en vindbrygga och djup vallgrav. Vi undrar just var vattnet kom ifrån? Hittills har vi inte sett något Castell som har en vallgrav! Det är frodigt och grönt inne på borggården och självklart finns här också en kyrka. Inne i slottet finns nu ett Jakt- och Arkeologi-museum.
Vi går sedan vidare till Hertigens Palats, Paco Ducal. Palatset är byggt i renässansstil och hela fasaden; imponerande 110 meter lång; består av marmor. Här inne finns 50 st hallar innehållande målningar, möbler, keramik och juveler, att beskåda.
Mitt emot Hertigens Palats ligger Agostinhos-kyrkan, Igreja dos Agostinhos, byggd år 1267. Naturligtvis även den byggd i marmor!
Vi strosar sakta tillbaka till Homer, fyllda av de historiska smakbitar, som vi har insupit från Vila Vicosa idag. Här finns så oändligt mycket mer att se, men vi börjar för tillfället att bli mätta på medeltiden. Nu åker vi tillbaka till Castro Verde och bekvämligheten!
Vi är mycket nöjda med våra medeltidsdagar. Vädret har varit det bästa, med strålande sol och lagom sevärdhetstemperatur, både för två- och fyrbenta; ca 18 grader. Det enda vi saknar är att inte kunna gå in på museum eller i kyrkor, eftersom vi inte vill lämna herr Errol. Men, vi kan inte begära allt; vi njuter av historiens utsida! Vi rankar de besökta städerna och sätter marmorhuvudstaden Estremoz som nr 1, därefter Vila Vicosa som nr 2 och Évora som nr 3. Elvas fick så kort besök att den inte kan värderas. Vi inser i alla fall att vi trivs bättre i små städer än i de stora, pampiga.
Väl hemma, välkomnas vi först av Nancy. Hon berättar att de haft dåligt väder i Castro Verde. Här har dimman legat kvar hela dagarna och gjort det rått och kyligt ute. Vilken tur vi hade, som fått njuta av strålande sol hela tiden!
Sedan kommer fotbollslaget och kräver en match kl 15! Oj, oj, oj, nu blir det stressigt värre; vi trycker i oss varsin macka innan matchen, för att orka! Homer-Zlatan är överlycklig över att få vara på planen igen! Han kör hårt, som vanligt och Hollands damlag hittar sin guldboll. Vinsten går, som oftast till Homer-Zlatan!
Vi hinner bara tillbaka till Homer, så kommer tyska Kristina och bjuder över oss på kaffe, tillsammans med holländska Rob och Toss. Vi tar med oss våra stolar och blir serverade kaffe, ”Weihnacht-Stolle” bakad i Dresden samt lite Martini därtill. ”Weihnacht-Stolle” innehåller många godsaker och är en ganska ”tung kaka”, bakad på mycket fett, riven mandel, russin. Den ska ligga och mogna till sig, minst 1 månad innan den ska ätas; berättar Kristina. Kakan är jättegod! Hon berättar för oss, att vår gamle, gode vän Horst (från Niederschöna) nu är död. Han blev 83 år gammal!
När solen börjar försvinna, är det dags att tacka för vår tyska pratstund och gå tillbaka till våra bobilar. Men, först vill Errol gå på kvällspromenad med flickvännen Sienna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar