190330 Lördag Coimbra

Errol har turen att bli uppbjuden till dans, under sin morgonpromenad. En nybadad Flatcoated Retriever-flicka frågar chans och Errol är inte sen att tacka ja! Flickan visar sig dock vara elitgymnast och Errol har inte en chans att hinna ifatt henne i dans-svängarna. Men vad gör väl det? Det är ändå härligt att dansa!

Vi fattar ett gemensamt beslut att stanna kvar i Coimbra ytterligare någon dag, men flyttar oss till Campismon, för att få tillgång till elektricitet och varma duschar. Väderleken är också osäker nu och lite regn hotar de kommande dagarna.

Björn och Eva lämnar ställplatsen först och sätter kurs mot Lidl för att handla. GPS:en tar oss dock, snart nog, uppför en absolut tvärbrant backe med en 90-graders kurva i slutet. Det blir alldeles för mycket för Homer, som inte klarar den kombinationen. Tyvärr har vi en lång kö av personbilar bakom oss, men det är inget att göra åt. Eva får stiga ur Homer och vifta till bilisterna att de måste backa, vilket de alla, beskedligt gör. Sedan får Björn backa ner Homer tillbaka till första, möjliga vändmöjlighet. En svettig upplevelse, som ändå slutar bra! Vi skippar Lidl och åker istället till Aldi, som är lite enklare att hitta på!

Vi åker vidare till Campismon och checkar in. Nu får vi möjlighet att använda vårt ACSI-kort och vi måste betala i förväg. Campismon är nästan öde och området är stort, med platser i flera terrasser. Vi boar in oss på lämpligt ställe. Eva skyndar sig att byta till rena sängkläder och starta en tvättmaskin.

Strax senare kommer Phil och Sandra. De har också kört uppför samma Lidl-backe, som vi provade på. De tog sig uppför backen och runt kurvan, men skrapade i underredet rejält!

Nu måste vi spela fotboll, säger Homer-Zlatan! Vi har gott om plats att spela på, precis vid våra boplatser, så det är lätt för Homer-Zlatan att avsluta matchen och gå hem, när han blir för varm.

Alla är nöjda med dagen och vi slår oss ner i solen för att starta ett GFD-möte, inkluderande vidare reseplanering. Vi hinner bara påbörja mötet, så dånar mörka regnmoln fram och stoppar mötet. Vi får helt enkelt retirera in i Homer! Vi beslutar att stanna på Campismon ytterligare en dag, för att hinna bli klara med all vår tvätt. Därefter drar vi vidare till Viseu på måndag. Regnskurarna fortsätter så smått; vi sitter kvar en stund i Homer och avslutar mötet där.

Errol vill nu komma ut på sin kvällspromenad, så vi går en tur inom området. Sedan avnjuter vi de varma duscharna och kvällsmaten får ta vid. Ikväll steker Björn Bifanas, med bröd och sallad därtill; mums!

190329 Fredag Costa de Lavos – Coimbra

Efter frukost ger vi iväg mot Coimbra. Tyvärr väljer vi att inte lyssna på GPS:en när den vill styra oss runt ett tvärt hörn; vi väljer att fortsätta rakt fram utmed vår påbörjade färdrutt. Vi lyder först på den allra sista ordern att byta färdriktning och tyvärr visar den sig vara omöjlig att ta sig fram på med Homer! Vi får helt enkelt vända om och köra flera mil tillbaka mot tidigare order! Det blir totalt 1 timmes försening för oss, men inget att göra något åt. Phil och Sandra ringer under vår färd och berättar att de är på plats.

Vi får dock se mängder med rovfåglar under vår resa och hinner identifiera flera stycken Bruna Glador. Vi ser även en hel flock med Bronsibis vid en våtmark. Det får bli vår tröst, när vi nu ställt till det!

Phil och Sandra väntar på oss när vi kommer fram och det finns fortfarande plats för oss på parkeringen. Parkeringen/ställplatsen ligger mycket vackert, helt nära floden Rio Mondego, med enorma parkområden runtomkring. Det är gratis att stå här och toatömning finns. Vi boar genast in oss och går sedan en gemensam promenad till Turistinformationen.

På vägen dit, passerar vi gångbron över Rio Mondego. Där får vi se en Brun Glada som gör ideliga attacker mot en Gräsandsfamilj! Gräsänderna lyckas hålla ihop familjen, med många små gässlingar, och den Bruna Gladan ger till slut upp och flyger vidare!

När vi hämtat våra broschyrer på Turistinformationen går vi hem för att äta lunch. Björn väljer sedan att stanna hemma med Errol. Björns onda knä hindrar honom att följa med på den tänkta historiska promenaden i Coimbra. Han och Errol kan dock vara ute i den ljuvliga parken och njuta av omgivningarna där. Det är mycket varmt idag, minst 25 grader, så någon lång promenad är inte aktuell för Errol heller.

Eva tar sällskap med Phil och Sandra. Vi tar sikte på Coimbras Universitet, grundat 1290 av kung D. Dimis. Universitetet ingår sedan 2013 i UNESCOS världsarv!

 Universitetet innefattar även  Paco das Escolas, S. Michael´s kapell och Joanines bibliotek. Först går vi dock in i Paco das Escolas; palatset där kung Alfonso Henriques residerade sedan år 1131. Det är alltså landets första kungliga palats och här föddes sedan de kommande kungarna i Portugal.

Vi går sedan vidare till S. Michael´s Kapell, som byggdes under 1400-talet. Här finns även en orgel som innehåller 2000 pipor och orgeln är helt dekorerad med löv i guld. Orgeln används än idag vid speciella tillfällen.

Sedan är det dags att besöka Joanines Bibliotek. Biblioteket visas endast vid vissa klockslag, så vi är många som tåligt väntar på insläppet. Tyvärr är det förbjudet att fotografera här inne! Biblioteket är byggt år 1717, i barockstil och består av 3 våningar. På första våningen finns det ”Akademiska fängelset”. Här kunde man, som straff, få sitta inspärrad för att ha förstört en av bibliotekets böcker! På mellanvåningen förvarades böcker, som enbart vissa personer hade tillgång till. På tredje våningen finns sedan själva biblioteket, som innehåller 250 000 böcker. De 72 hyllorna är arrangerade i två våningar och kan nås via en smal balkong. I biblioteket bor även 2 st kolonier av fladdermöss, för att skydda böckerna från att förstöras av insekter!

När vi kommer ut från biblioteket passerar vi åter ingången till själva Universitetet. Nu poserar det en grupp av nyutexaminerade studenter på trappan, införda sina klassiska dresser. Vi har just fått veta att Harry Potter-filmens regissör kopierat dessa till trollkarls-dresserna i filmen!

Trötta i benen och genomsvettiga, strosar vi nu hemåt till bobilarna igen. Vi träffar Björn och Errol  nere i parkområdet och beslutar tillsammans att göra en picknick på kvällskvisten. Vi tar med oss vin, snacks, jordgubbar och tennisbollarna såklart.

Vi får ett par härliga timmar i parken och hinner också spela in en video, där vi ”skäll-sjunger” en födelsedags-sång som vi skickar till  fotbollsspelaren Sienna, som fyller 6 år idag. Rob ringer upp oss, senare på kvällen, så vi får en stunds video-chatt. De har full vår i Nederländerna med sol och 18 graders värme!

190328 Torsdag Costa de Lavos

Vi har upptäckt att området bakom ställplatsen och sanddynorna, består av avbrutna och knäcktaar  träd. Vi funderar över om det har varit någon kraftig blåst i området och finner på internet, att den 14 oktober 2018, drog stormen Leslie, med orkanstyrka, förbi här. Ja, då är det inte konstigt att naturen ser ut som den gör!

Vi riktar in oss på en vilodag, men tar självklart en förmiddagspromenad med Errol. Vi strosar i den lilla byn och Björn går in på Minimercadon och köper bröd, apelsiner och färska oliver. Sedan går vi ner till stranden och följer den tillbaka till ställplatsen. Vi går med fötterna i Atlanten och Errol tar sig ett dopp; dock inget labbe-fnatt idag. Han verkar bara vilja svalka sig. Det är tämligen folktomt på stranden idag också. Vi ser endast ett gäng med fiskare ute på piren.

Vi går tillbaka till Homer och sen-lunchar. Fotboll spelar vi, enligt gängse rutin. Det blir en kort match idag för Homer-Zlatan tycker det är mycket varmt.

Precis som igår avslutar vi dagen med en Errolpromenad och går in i Homer för kvällen!

190327 Onsdag Fatima – Costa de Lavos

Det är bara ca 5 mil till kusten och Costa de Lavos; strax utanför Figueira da Foz; så vi kommer fram redan 11:30.

Här står många husbilar, längst ner på parkeringen, mycket strandnära. Vi ställer oss dock på ställplatsen, som ligger längst upp från stranden. Det finns vatten och tömning; allt är gratis. Strax efter oss kommer Phil och Sandra.

Vi boar in oss och tar sedan en promenad runt i byn, som är steril och turist-stilla så här års. Errol tycker det är urtrist och jättevarmt! Sedan går vi ner till stranden och följer den tillbaka till ställplatsen. Det är i stort sett folktomt på stranden! Nu kvicknar Errol till! Han springer raka spåret ner till havet och slänger sig i vågorna; får sedan ”labbe-fnatt” och rusar runt, som en rund boll, i sanden. Han är helt plötsligt ung på nytt och helt överlycklig!

Efter vår intagna sen-lunch, bjuder vi Phil och Sandra på jordgubbar och ”bubbel”, ute i solen. Sedan påtalar Homer-Zlatan att klockan är 15; det är fotbollstid! Ok, vi letar upp en liten, lämplig ödetomt, där vi kan spela en match; till Homer-Zlatans stora lycka!

Sedan slår vi oss åter ner i solen, med lite vin och snacks; kaffe och kaka därpå. Vi fattar ett gemensamt beslut att stanna kvar här ytterligare en dag; historiehjärnorna behöver nog vila ytterligare en dag och vädret verkar vara fortsatt soligt!

Vi avslutar kvällen med en Errolpromenad och går hem för att göra kväll!

190326 Tisdag Tomar – Batalha – Fatima

När vi kommer fram till staden Batalha, visar det sig vara fullt på ställplatsen. Vi får helt enkelt parkera våra husbilar på den ordinare parkeringen intill, för att göra vårt besök i klostret Santa Maria da Vitoria. Klostret är ytterligare ett av Unescos världsarv!

Byggnationen påbörjades under 1300-talet, som en hyllning över Portugals seger över Spanien 1385. Klostret är ett mästerverk byggt i Gotisk stil, men visar också den nya arkitekturen i Emanuel-stilen (detaljerade utsmyckningar), som var populärt under 1500-talet i Portugal. Hela byggnadsverket tog 200 år att uppföra!

Det tar oss några timmar att avnjuta hela detta världsarv och när vi är klara, är det dags för sen-lunch och sedan fara vidare för att finna ett nattläget. Vi gör det enkelt för oss och enas om att åka 2 mil tillbaka, till Fatima, där vi kan vara säkra på att få en plats för våra bobilar över natt.

Vid 17-tiden kommer vi fram till den stora parkeringen vid den stora katedralen, där husbilar är tillåtna att stå.

Vi har alla varit här tidigare, så vi är inte så sugna på att göra någon stadsvandring. Det är bara Eva och Errol, som går en kvällspromenad efter allt bilfarande idag. Dock är det inte särskilt hundvänligt här! I princip alla grönytor är inhägnade, men Errol finner till slut ett ställe som kan duga till toalett.

Därefter samlas vi alla i Homer, för att ha ett planeringsmöte under ett glas vin. Vi enas om att åka till en ställplats vid kusten, för att bara vila våra hjärnor från alla intryck och all historia för ett tag. Vi hoppas få en plats i Costa de Lavos!

190325 Måndag Tomar

Idag lämnar vi Errol i Phils och Sandras vård, så att vi kan besöka ”Convento do Crist” tillsammans. Det blir alltså en repris av gårdagen för Eva, men det är en upplevelse värd att dela tillsammans. Idag är det inte många andra turister där, så det är lätt att följa instruktionspilarna och läsa på informationstavlorna. Vi njuter fullt ut av denna fantastiska miljö! Vi träffar vår tyske granne, från ställplatsen. Han berättar att det finns ett ännu större Tempelriddar-ordern-kloster i Malbork i Polen; verkligen värt att besöka. Detta lägger vi på minnet; det ligger tämligen nära Gdansk, ser vi på kartan.

Munkarnas matsal

När vi några timmar senare vandrar hemåt igen, plockar vi några fröskidor från Judasträden, för att se om de kan gro hemma i Hjo.

Nu får sen-luncha och därefter lämnar vi Björn hemma för lite siesta, medan vi övriga; Phil, Sandra, Eva och Errol går till ”Mata Nacional dos Sete Montes”. Det är ett 39 hektar stort grönområde, som ligger i anslutning till Kristi Kloster, där munkarna hade möjlighet att meditera och be i nära kommunikation med naturen. Här finns också ”Charolinha”; en liten kopia av Tempelriddarnas kyrka i klostret. Det är litet hus byggt för meditation och kontemplation.

Efter någon timmes strövande i naturen är det dags att skynda tillbaka till boplatsen för att spela en mycket kort fotbollsmatch. Det är mycket varmt idag, så matchen varar ca 5 min, sedan rusar Homer-Zlatan hemåt för att inta sin försenade middag och välförtjänta vila!

Övriga teamet samlas för ett ”kart-möte” med lite vin, inför morgondagens flytt till nästa världsarv; klostret i Batalha.

Vi är mycket överraskade och otroligt nöjda över våra 4 dagar i Tomar! Det är en perfekt tidpunkt på året att besöka staden, eftersom det inte är turist-tid nu och vädret råkar ju vara optimalt! Ställplatsen är gratis, med stora grönytor att fritt ställa sig på. Här finns tömning, vatten och toalett. Det är gångavstånd till stadens historiska center och till Unescos världsarv ”Convento do Crist”. Vi har fått fantastiskt bra material från Turistinformationen. Vad mer kan vi begära?

190324 Söndag Tomar

Hela förmiddagen hör vi hur en Mindre Hackspett trummar sina korta, snabba virvlar i ett träd i vår närhet. Eva får också se den, lite senare på dagen. Den är så liten!

Idag ska vi gå upp till ”Convento do Crist” - Kristi Kloster – ett av UNESCOS världsarv sedan 1983. Vi är dumma nog att ta med oss Errol, utan att tänka på att det självklart råder förbud att ta med hundar in inom området. Björn är generös nog att stanna utanför med Errol och låter oss övriga gå in!

Klostret är sammanbyggt med och ligger inom Castellets murar. Klostret byggdes på 1100-talet och var en hemvist för Kristus-ordern från 1300-talet och framåt. Denna kolossala byggnad vittnar om Portugals mäktiga, historiska personer; t ex prins Henrik Sjöfararen, som utöver Kristi och Kloster, lät bygga ytterligare två kloster inom murarna. Totalt ryms det 8 st kloster inom hela området!

Här slås rekord i olika slags arkitekturstilar, samlade inom ett och samma område. Typiskt är här de mycket detaljrika utsmyckningarna i Kristi Kloster; arkitetstilen kallas för Emanuel-stil och finns endast i Portugal. Emanuel-stilen var mycket populär under 1500-talet. Castellet och Kristi Kloster utgör tillsammans en yta av 54 000 kvadratmeter och är det största monumentet i Portugal; t o m ett av de största i världen.

Emanuel-stilen

Det är helt enkelt en obeskrivlig upplevelse att vandra inom detta område, bland alla dessa kloster. Tänk om vi kunde få en glimt av hur livet levdes här, under den mest aktiva perioden!

Imorgon är det Björns tur att få njuta av denna underbara upplevelse av ”Convento do Crist”!

190323  Lördag Corouche – Tomar

Eva läser på morgonen att det nu finns 13500 Tranor vid Hornborgasjön; det är väl ett vårtecken som heter duga!

Vi lämnar Corouche och åker mot Tomar i strålande sol och 21 graders värme; härligt! Resan tar sin tid; vägarna är krokiga och vi passerar många små städer. Vi stannar och tankar vid Pingo Doce, där infarten krånglar till det lite för oss, men det går bra till slut. Vi kommer fram till Tomar vid sen-lunch-tid.

Ställplatsen är en f d campismo. Här finns fortfarande fungerande toaletter, tömning och vatten samt duschar med endast kallvatten, dock. Gräsytorna är stora och man kan ställa sin husbil lite hur som helst. Vi kan förstå att detta har varit en toppen-fin campismo tidigare. Vi boar in oss och markerar plats bredvid oss för Phil och Sandra, som strax kommer infarande.

Nu är vi redo för en promenad i Tomars historiska centrum. Tomar grundades av D. Gualdim Pais; den högste inom Templarriddarna i Tomar. Tomar blev också Templarriddarnas huvudsäte och här byggdes då Castellet i mitten av 1100-talet.

I Tomar finns urgamla traditioner som lever kvar än idag; t ex ”the Feast of Trays”. Den traditionen dateras tillbaka till romartiden, som en skördefest. Den firas i början av juli och här paraderar flickor, klädda i vitt och de bär en bricka på sitt huvud. Brickan är fylld med en stapel av pappersblommor och bröd samt kröns av ett Kristikors. Hela stapeln måste samma höjd som längden på flickan som bär den. Denna fest går av stapeln varje år i juli månad i Tomar!

Tänk att bära denna på sitt huvud!

Nåväl, vi startar vår historiska vandring, genom att gå till turistinformationen för att inhämta material. Vi får kartor och väldigt fina broschyrer. Först går vi till torget, Praca da Republica där kyrkan S. Joao Baptista finns. Kyrkans grundande är okänt, men troligen var det Tomars grundare D. Gualdim Pais som lät bygga kyrkan samtidigt som castellet och själva staden. Kyrkan har en mycket vackert och detaljerat utsmyckad portal!

Därefter fortsätter vi till Synagogan, som är den enda synagogan uppförd i gotisk stil, i hela Portugal. Den byggdes på 1400-talet, men stängdes 1496 när judarna tvingades lämna Portugal. Därefter har Synagogan använts till fängelse, lada, affär o dyl.

Nu går vi vidare till kyrkan Santa Maria do Olival. Här ligger många av Tempelriddarnas mästare begravda, bl a D. Gualdim Pais. Denna kyrka är också byggd i gotisk stil på 1200-talet.

Vi avslutar vår historiska vandring för idag, med att besöka Santa Irias kapell. Iria är Tomars kvinnliga helgon och kapellet är en del av klostret, med samma namn.

Nu är vi så trötta i våra fötter och längtar hem till lite förfriskningar. Men, väl hemma måste vi genast spela en fotbolls-match, trots att klockan är 17. Sedan väntar ett litet GFD-möte och därefter gemensam matlagning; kyckling i champinjon/rödvins-sås. Mums filibabba!

190322 Fredag Alcacer do Sal – Corouche

Vi säger ”hej då” till Bob och Wendy, för att sedan lämna underbara Alcacer för denna gång. Vi kommer att spara både campismon och staden, som en favorit i Portugal! Hit vill vi gärna återkomma!

Vårt första stopp för idag är en barragem, Pego da Altar, där Phil och Sandra varit tidigare, bara ca 1 mil utanför Alcacer. När vi kommer fram står där massor av husbilar parkerade; det är verkligen ett populärt övernattningsställe! Vi tar en promenad i omgivningen och faktum är att den barragemen har de lyckats göra till en riktigt trevlig plats. Trots den sterila barragemen, finns här strövstigar och buskar är planterade som ger platsen ett parklikt intryck. Som vanligt är det tämligen fågelfattigt vid barragemen. Vi ser endast Hussvalor och Klippsvalor, dock i mängd! Errol avslutar vår promenad med en liten fight, med en fastbunden kille från Estland. Nåväl, några blessyrer uppstod inte efter gruffet; det låter ju alltid värre än vad det är!

Så åker vi vidare till nästa stopp, som är Castellet i staden Montemor-o-Novo, ca 3 mil österut. Castellet ligger mycket, mycket högt beläget, med milsvid utsikt över omgivningen. Det är underbart vackert, trots att det är ganska få rester kvar av borgen. Vi möter först det sagolika Klocktornet och kommer sedan in i själva området, där det endast finns några få ruiner kvar samt delar av muren. Castellet är byggt på 1300-talet, men här ryms också en liten kyrka och ett nunnekloster från 1800-talet. När vi sett oss nöjda på allt det vackra, går vi till våra bobilar och intar sen-lunch, för att orka med sista resbiten fram till staden Corouche.

På vägen mot Corouche ser vi en trolig Utter, som springer rakt över vägen, framför Homer. Vi vågar inte säga 100-procentigt att det är en Utter, men det är högst troligt!

Vi är framme i den lilla, moderna staden Corouche vid 16-tiden. Ställplatsen är gratis och ligger mittemot stadens buss-station, inrymd på en inhägnad marknadsplats. Här finns vatten och tömning. Vi boar in oss och tar sedan genast itu med dagens fotbollsmatch, på ängen, nedanför ställplatsen. Därefter samlas vi för att dricka lite vin och njuta av alldeles färska, fräscha, smakrika jordgubbar! Det smakar ljuvligt! Homer-Zlatan får då återhämta sig i skuggan.

Sedan tar vi en mycket kort stadspromenad, för staden är inte särskilt intressant. Vi strosar en stund utmed floden och passerar Tjurfäktningsarenan. Därefter är det dags att tacka för den underbara guidningen, som Phil och Sandra gett oss idag; samt gå in i våra bobilar för att laga kvällmat!

190321 Torsdag Alcacer do Sal

Idag är det dags för stadsvandring, del 3, men dock får Björn stanna hemma med sitt onda knä! Errol och Eva tar sällskap med Phil och Sandra. Vädret är fortfarande soligt och varmt, så Eva och Errol håller sig på trottoarernas skuggsida, så mycket som möjligt.

Vi går först till Santo Antonio-kyrkan och kapellet med de 11 jungfruarna, men tyvärr är kyrkan inte öppen för besök, mer än för begravningar! Nåväl, vi beundra utsidan istället; byggd i vit marmor och krönt med en kupol i jaspis. Det låter ju ganska mäktigt, men ser inte så värst mycket ut för världen!

Vi vandrar vidare ner mot strandpromenaden och fram till Solar dos Salemas; familjen Salemas palats, som numera har blivit stadens Stadsbibliotek. En underbar och inbjudande miljö för att vilja besöka ett bibliotek!

Sedan passerar vi torget Praca Pedro Nunes och går vidare över Sado-floden via bron Ponte Pedonal, över till strandpromenaden på andra sidan floden. Här får så vackra vyer av staden Alcacer do Sal, som breder ut sig från Castellet på höjden, ner till strandpromenaden vid floden Sado!

Vattnet i floden är brunt och lerfärgat, med mycket vass utmed kanterna, men konstigt nog helt fågelfattigt! De enda fåglar som syns är Vit Stork, Måsfåglar och en Gråhäger; inte mycket att skryta över!

Efter ett par timmars strögande, är vi åter hemma på boplatsen igen. Nu blir det lite lunch och vila innan fotbollsmatchen ska spelas. Björn har spelförbud, även idag, men övriga teamet spelar en god stund.

Därefter behöver vi ett planeringsmöte, med lite rött vin, för att samfasa oss inför morgondagens flytt. Vi enas om att sikta på staden Corouche, ca 8 mil norrut, med ett par stopp utmed vägen för intressanta besök.

190320 Onsdag Alcacer do Sal

På morgonen läser Eva på lokala nyheterna, att Strandskatan nu har anlänt till Hjo; det är ett underbart vårtecken!

Idag är det dags för stadsvandring i Alcacer do Sal, andra delen. Vädret är fortsatt helt underbart, strålande sol, lite vind och ca 20 grader varmt. Vi börjar vår vandring med att gå till Pilgrimskyrkan Santuário do Senhor dos Mártires. Kyrkan innehåller även ett litet museum. Den äldsta delen av kyrkan härstammar från 1300-talet och återbyggdes av Santiagos riddarorden.

När vi väl kommer till kyrkan får vi genast en guidning av en äldre kvinna, som föser in oss i kyrkan och även Errol visar sig vara välkommen; till vår stora förvåning. Kvinnan guidar oss runt, hela tiden talande på portugisiska. Vi förstår enstaka ord, men inte så värst mycket mer. Hon visar in oss i det lilla kapellet, längst in i kyrkan, där en del av museét finns. Där finns även en högst riskabel trappa upp i kyrktornet, som damen föser upp Eva i! Björn slipper på grund av sitt onda knä. Utsikten där uppe är dock inte så enastående, som kvinnan påstår, men Eva får en fin närkontakt med en Vit Stork i sitt bo, alldeles intill. Vi skriver några ord i gästboken innan vi tackar för besöket och lämnar kyrkan.

När vi kommer ut från Pilgrimskyrkan, möter vi Phil och Sandra, som är på väg dit. Nu är det deras tur att få en portugisisk guide-tur!

Vi strosar vidare ner mot sta´n och floden Sado. Vi stannar på torget; Praca Pedro Nunes, där matematikern Pedro Nunes står staty. Han var en av de främsta inom matematiken och särskilt inom navigation, under 1500-talet. Han var född i Alcacer do Sal år 1502. Nonieskalan på skjutmåttet har fått sitt namn efter Pedro Nunes!

Intill torget finns också muséet Pedro Nunes, som ligger inrymt i kyrkan Espirito Santo. Tyvärr är museét stängt på grund av något arbete. Vi får nöja oss med att beundra ett otroligt vackert fönster på musei-byggnaden!

Nu strosar vi sakta hemåt, för att njuta smörgåslunch och lite vila innan det är dags att spela fotboll. Björn är idag entledigad från matchen på grund av sitt onda knä, men övrigt team ställer upp på Homer-Zlatan, som spelar i sedvanligt högt tempo!

Efter avslutad fotbollsmatch går vi hem till engelska vännerna Bob och Wendy, som tillbringat senaste veckorna här sedan de lämnat Castro Verde. Nu stundar ”Happy hour” ett par timmar i solen, med lite rött vin och snacks. Errol och Fidel hänger förstås också med och får smaka något litet snacks emellanåt. Det blir, som vanligt, en trevlig avslutning på dagen och vi har redan bestämt att stanna ytterligare en dag till i Alcacer do Sal!

190319 Tisdag Alcacer do Sal

Idag är vi tillräckligt preparerade med stadskarta och information över sevärdheter för att göra en stadsvandring. Vi gör dock inte en gemensam med Phil och Sandra, eftersom vi har helt olika gångtempo, nu när Björn har ont i sitt ena knä.

Med karta i hand, går vi via Castellet i riktning ner mot strandpromenaden vid floden Sado. På vägen passerar vi Fonte de Talha, som är en brunn bevarad från romartiden. När vi kommer ner till Castellet träffar vi på Phil och Sandra. Vi stannar och tittar på Forum Romanum, som är en utgrävning med rester av bostäder, livsmedels-silo, vattenledningar och avloppsledningar från 8:e till 11:e århundradet!

Därefter går Björn, Phil och Sandra in i den närliggande Pousadan. Pousada i Portugal är en hotellkedja, som koncenterar sig på att göra förstklassiga hotell inrymda i antika byggnader, som kloster, katedraler, castel osv. De måste bevara stora delar av de ursprungliga byggnaderna och tillåter också besökare att komma in för att beundra det hela.

Sedan skiljs våra vägar åt igen och vi fortsätter vår väg ner mot floden Sado och nu bär det brant neråt, genom trånga, genuina gränder.

Vi stannar vid strandpromenaden och tittar ut över floden samt de närliggande risfälten, som breder ut sig i området. Distriktet är en ledande risproducent i Portugal, sedan ett halvt århundrade tillbaka! Det hade vi verkligen inte en aning om!

Nu börjar det kurra i våra lunch-magar och vi ser oss om efter ett lämpligt matställe. Vi beslutar oss dock för att lämna strandpromenadens tavernor och söka oss inåt de äldre och mer genuina områdena. Utmed vår väg passerar vi då ”Chafariz”, som är en väggpanel av kakel, från 1592; en hyllning av det romerska riket! Till slut, vid ett litet genuint torg, hittar vi vårt matställe. Det är en liten lunch-restaurang där vi beställer en av dagens rätter och som vanligt är det rikligt med mat samt tillbehör. Vi blir mycket mätta och dästa, så det är bra att vi har en bit kvar av vår promenadväg tillbaka till vår boplats!

Vi kommer tillbaka lagom till matchtid och Englands lag väntar på oss! Det är bara att gå loss på spelet. Precis som igår, rusar Homer-Zlatan av planen och hem till Homer för att dricka vatten, när han anser att spelet är slut!

Homer-Zlatan får vila ut i skuggan, medan övriga teamet njuter av en Gin och Tonic i sol-skuggan, så länge som kvällen och myggen tillåter!

190318 Måndag Castro Verde – Alcacer do Sal

Vi gör oss resklara för att lämna Castro Verde för denna säsongen och det blir ett långsamt farväl från vår EU-familj, med många kramar och pussar. Men, till slut kommer vi ändå iväg och resvädret är fantastiskt fint, med strålande sol och god värme!

Vi väljer vägen över Ourique och far sedan vidare via Grandola upp till Alcacer do Sal. Campismon ligger turligt nog, helt nära både Lidl och Intermarché, så vi handlar innan vi checkar in. På Lidl träffar vi på våra reskompisar Phil och Sandra!

Sedan åker vi ner till Campismon och checkar in. Vi går en promenad runt området för att kolla var vi ska stå. Vi träffar på Bob och Wendy, som vi vet har stått här sedan en vecka tillbaka. Vi får en liten pratstund med dem och går sedan vidare för att bestämma plats. När vi gjort det och backat in Homer på stället, landar även Phil och Sandra in på platsen brevid oss. Campismon är ganska liten, men platserna är stora och gräsbelagda. När vi boat in oss, hälsar vi oss välkomna med en skål i Entradasvin i solen. Sedan tar vi en snabb sen-lunch, för att också hinna med en fotbollsmatch, vilket Errol ivrigt påtalar!

Fotbollsmatchen spelas på lämplig husbilsplats, strax brevid oss. Planen är inte så stor, men ändå tillräcklig för att Homer-Zlatan ska kunna rusha omkring på jakt efter bollarna. När han anser att matchen är slut, på grund av värmen, går han resolut hem till Homer och lägger sig i skuggan!

När Errol vilat klart i skuggan och ätit sin middag, går vi en promenad ner till Castellet, som härstammar från 1200-talet och beundrar den vackra utsikten över floden Sado. Phil och Sandra har gått ner till turistinformationen och införskaffat lite material, som kan vara bra inför morgondagens stadsvandring.

När vi återförsamlas på boplatsen, efter våra promenader, slår vi oss ner i solen, för att njuta ett glas vin tillsammans. När myggen börjar bli för svåra och solen försvinner bakom träden, går vi hem till våra bobilar och gör kväll. Vi provar Campismons duschar och de blir klart godkända. Därefter tillagar vi en enkel middag med Lidls goda potatis-tortilla med sallad och vin därtill. Vi får även dagens resterande, inköpta jordgubbar till efterrätt!

190308 – 190317 Castro Verde

Den senaste veckan växlar vi mellan att sitta under markisen och att vara inne i Homer; vi har haft 25 grader varmt och strålande sol! Förutom Errol-promenader förstås, som dock måste kortas av i längd när värmen plågar honom för mycket!

Vi avskedsskålar för Rob och Toss som åker tillbaka mot Nederländerna imorgon lördag 9 mars. Vi samlas ett gäng i solskenet, efter fotbollsmatchen och avnjuter lite vin och snacks.

En dag när Eva och Errol går på förmiddagspromenaden och passerar fotbollsklubben Benefica, har de stor fest med Sagres-öl och de grillar en hel gris, mitt ute på gatan. Errol blir alldeles förskräckt och vill inte gå i närheten av detta; han kanske tror att de ska grilla honom också? Men, vi klarar oss båda helskinnade förbi!

Errols dagar kan ibland börja med en rivstart, kan man säga! När han och Björn är ute på promenad en morgon träffar de på en ensamkommande, terrierliknande liten flicka, som går fram till Errol för att nosa. På en hundradels sekund har Errol famnat flickan och tryckt ner henne på marken, i ett kärleksförsök, medan flickebarnet skriker! Som tur är finns ju Björn i närheten och får lyfta bort Errol, som naturligtvis måste kopplas. Smått chockad skyndar flickan iväg. ”Hon höglöpte ju, fattar ni väl”, säger Errol, till sitt försvar! En sådan chans vill ingen kille missa!

De riktigt gamla mandelträden blommar först nu!

Det har också hänt en olycka på Campismon! När en av personalen går runt med trimmer och klipper ner gräs på husbilsplatserna, råkar det flyga iväg en sten, som krossar en ruta på en husbil. Usch, vilken otur! Det är en portugisisk husbil, som står uppställd på Campismon i förvaring. Det bor alltså ingen i den nu. Men, det är ju onekligen vanskligt att köra trimmer så nära våra husbilar och människor!

Under en av våra promenader, ute på sta´n träffar vi på en portugisisk man, som börjar prata med oss på engelska. Han berättar att han jobbat i Norge på oljeplattform samt i Finland i gruvor. Han tyckte att det var mycket, mycket kallt och mörkt i Norden på vintern, men att människorna var mycket vänliga. Vi skröt naturligtvis om Castro Verde och berättade hur bra vi trivs här. Det är alltid roligt att komma i samspråk.

I tisdags stod Björn och stekte pannbiff utomhus, i skuggan under markisen, när plötsligt en mycket välbekant husbil susar in och parkerar intill oss; woow det är ju Phil, Sandra och Fidel som kommer tillbaka, några dagar tidigare än utlovat! Hurra, så glada vi blir! Vi bestämmer genast att ha ett GFD-möte, med start efter fotbollsmatchen och därefter en gemensam middag ikväll för att avhandla våra respektive nyheter.

GFD-mötet inleds under Homers markis och vi avhandlar vad Phil och Sandra gjort i Sevilla. Det verkar vara en fantastisk stad med mängder av sevärdheter. Vi kontrar med senaste Campismo-nytt.
Efter en kort paus, för Errolpromenad, tar sedan matlagningen vid. Vi samlas i Homer och avnjuter vår måltid. Mitt under vår middag ringer Rob och Toss via Whats App. Vi får en pratstund med dem från en ställplats i Frankrike ; resan går fint och de är hemma i Nederländerna om ett par dagar.

På morgonen upptäcker vi att irländska Bill och Breda kommit tillbaka till Campismon igårkväll. De har nu varit borta i två veckor! Vi träffar dem på morgonen och nu visar det sig att Breda brutit fotleden och det är därför de varit borta så länge; vi som trodde att de hittat ett annat paradis! Stackars Breda; redan efter ett par dagar i Portalegre ramlade hon och bröt sin fotled.

Vår portugisiske vän Antonio överlämnar dagligen de mest  fantastiska bildkartor över alla slott, katedraler och kloster i Portugal. Vi sorterar kartorna i geografisk ordning, numrerar dem och gör en förteckning utifrån detta. Phil lånar kartförteckningen, för att göra en reseplanering, som vi kan utgå från vid vår gemensamma färd nästa vecka. Toppen, tycker vi!

Nu när Phil och Sandra har kommit tillbaka blir det ett nästan fulltaligt fotbollsteam som spelar; ja Hollands damlag saknas ju förstås. Sandra behöver använda hockeyklubban, för hon har ont i ett knä. Tyvärr klipper hon till Homer-Zlatan rakt över munnen, så han börjar blöda. Själv tar han ingen notis om detta; han spelar på som vanligt, men alla bollarna blir blodiga och han slickar sig intensivt om nosen. Vid närmare undersökning förefaller det vara tungan, som fick en smäll. Tungan hänger ju alltid ut, som en slips, under spel. Nåväl, någon större skada verkar inte vara skedd, men Sandra tycker såklart att det är hemskt. Antonio har gett Errol en pipleksak (en nalle med en fotboll) och Errol blir så överlycklig att han nästan sliter ut sig innan matchen startar!

Han rusar runt, runt, i full karriär och piper som en tok, så hädanefter får Homer-Zlatan signalera match-start med sin pipleksak för att teamet ska samlas på planen. Efter avslutad match bär han malligt hem sin fina leksak! Vi gör självklart en kort videofilm, när Sandra klämmer på pipleksaken som vi skickar  till Sienna, det holländska damlaget (som också är tokig i pipleksaker). Rob svarar snabbt att Sienna slickar på skärmen. De har kommit välbehållna hem idag, till sitt bo i Kamperland i Nederländerna.  Homer-Zlatan håller ut genom matcherna i hela 10 minuter, mot 5 spelare i 25 graders värme och gör oavbrutet rusher i högsta hastighet! Övriga spelare, som inte alls springer många steg, är ändå genomsvettiga! Bra jobbat Homer-Zlatan! Nu springer vi hem och dricker vatten!

Eva har lyssnat/tittat på Skavlans intervju av idolen Salvador Sobral, som sändes i SVT härom fredagen. Han har lärt sig lite svenska på tre veckor och pratar riktigt bra till dels. Han berättar att han älskar Ingmar Bergmans filmer och att han inte vill identifiera sig med Eurovision Song Contest, som inte handlar om musik, utan om show; allt detta till Evas stora förtjusning! Han berättar också om sin hjärttransplantation och att han nu mår förträffligt bra! En underbar kille med underbar musik!

Björn har varit på Bilprovningen, för att fråga om de vet var vi kan få hjälp att smörja Homers bakaxel. På vår sedvanliga verkstad, hos Daniel, har de inte tillräckliga lyftanordningar för detta ändamål. Björn får prata med chefen, som kan engelska. Han hänvisar till bensinmacken i Castro Verde, där de också gör viss service. Det visar sig dock, dagen därpå att deras lyftanordning är trasig, så det gick inte. Ok, vi åker vidare till den macken som ligger strax utanför Castro Verde, i riktning mot Almodovar. Åh nej, de har ingen utrustning alls för att kunna hjälpa Homer! Vad gör vi nu då? Vi bestämmer oss för att åka vidare till Almodovar, 2 mil bort, där vi vet att det finns en större bensinmack. När vi kommer dit visar det sig att de inte heller har utrustning för detta, men tipsar oss om att åka till en firma i industriområdet som ligger strax utanför, på vägen mot Mertola. Vi åker genast dit och Björn har turen att få en tid samma dag kl 14! Hurra!

Så då har vi några timmar på oss att ströga runt i staden samt äta lunch. Vädret är ju helt underbart, så det lär bli en trevlig dag. Björn går först in i ”mopedaffären”; där det finns gamla modeller från hans ungdomsår, som sätter fart på nostalgin! Vi passerar den enorma kyrkan och saluhallen, går sedan upp till det rara, lilla torget. Björn och Errol sätter sig på en bänk i skuggan, medan Eva går in på muséet. Just nu visar de en konstutställning av en lokal konstnär vid namn Severo Portela, född 1898 och död 1985. Mannen i receptionen talar endast portugisiska, men guidar Eva välvilligt genom utställningen. Det går fint, fastän Eva inget begriper och det hela avslutas sedan med att Eva måste skriva något i gästboken; hör och häpna på portugisiska! Muito interesante! Muito obrigada; skriver Eva.

Nu börjar det suga i våra lunch-magar, så vi sätter oss på en liten uteservering på torget och beställer varsin grillad tonfisk-smörgås samt en Sagres-öl därtill. Det smakar utmärkt och Errol får även sina tre, små handtag! Sedan strosar vi sakta ner till Romar-bron, där vi också kan låta Errol få gå fri en stund för att uträtta sina behov. Vi avslutar Almodovar-besöket med varsin kopp kaffe och tar sedan med oss Homer till industriområdet. Homers behandling går ju fort och smörjning av bakaxel samt luftning av däck kostar inte mer än 100 kr! Det är ju helt otroligt, billigt! Nöjda och glada åker vi nu hem till fotbollsmatch!

Sedan är det bara att börja förbereda för en sista ”Happy hour”, med det lilla, kvarvarande gänget, i Homers skugga. Vi är 9 stycken som samlas, inför vin och tilltugg. Bill och Breda har med en portugisisk youghurt-kaka, Nancy har bakat Apfel-strudel, Sandra har bakata ostpinnar och vi har med kex samt chips. Här finns även Portvin och whiskey för de som önskar. Vi har några trevliga timmar tillsammans och njuter av allt det goda som bordet erbjuder!

Så är vi då framme vid den sista dagen i Castro Verde för denna säsongen. Fotboll spelas och Portugal får hädanefter matchvila till vi ses igen! Homer-Zlatan får dock ingen matchvila, för vi ska ju resa vidare tillsammans med det engelska teamet! Phil har färdigställt vår resplan och vårt första stopp blir i Alcacer da Sal, strax söder om Lissabon. Nu hoppas vi bara att vädret håller sig fint, så vi får njuta av norra Portugal, som blir starten på vår sakteliga hemresa!

190307 Torsdag Castro Verde

Häromdagen hamnade vi i samspråk med en fågelskådande engelsman. Det var deras första besök i Castro Verde och helt plötsligt är det vi, som kan peka ut obsplatser på kartan och beskriva var det är fint att stanna för skådning. Det känns ju som igår, att det var den omvända ordningen! Hur som helst hade han skådat en Kejsarörn i närheten av Viseu. Det blir vi avundsjuka på!

I tisdags träffade vi på en Campismo-hund,  iförd en portugisisk Correio-tröja. Eva frågar varför han har den på sig och får till svar, att hunden är karnevals-klädd! Javisst, det har ju varit karnevalstider i Portugal nu och alla har varit lediga.

Igår hade vi en jättestor Gräshoppa, som satte sig på handtaget till vår hink, till vår beskådan. Den var ca 1 dm lång och vi kunde sedan identifiera den till en Anacridium aegyptium (namngiven av Linné 1746). Kul!

Bästa vännerna Phil och Sandra har nu åkt iväg mot Sevilla. De ska träffa Phils syster, som är där på semester. Nästa vecka kommer de åter hit och då börjar vår planering för vår gemensamma resa, förhoppningsvis norrut i Portugal. Men, vädret får bestämma vilken riktning färden tar!

Under Evas och Errols förmiddagspromenad i tisdags passerade vi kyrkogården. Där stod massor med människor och väntade. Vi såg då att det kom en stor procession, med katolske prästen i täten, sakta skridandes nedför gatan till kyrkogården. Eva trodde att det var en religiös procession, där de säkert bär på jungfru Maria. Så Eva gjorde sig beredd med mobilkameran, för att ta ett foto. Men, det visade sig vara helt fel! Det var en enorm begravningsprocession, med flera hundra människor som följde med runt den rikligt smyckade begravningsbilen med kistan i. Oj, det måste vara en högt uppsatt person inom kommunen som avlidit, tänker Eva. Telémaco berättade sedan att det var Castro Verdes brevbärare, alltid god och glad samt omtyckt av alla, som begravdes. Han hade hittats död i en vattenbrunn; så sorgligt!

Igår har det regnskurat och blåst hela förmiddagen; riktigt kraftiga vindstötar med ca 20 m/s. Vi som ville gå på marknaden! Nåväl, framåt 11-snåret bedömde vi ändå ovädret vara tillräckligt på väg bort, för att gå iväg. Vi rustade oss med regnställ och ryggsäck samt en allväder-Errol. När vi väl kom ner till marknadsplatsen fanns det i stort sett inga stånd alls och de få som härdat ut ovädret,  höll på att packa ihop. Dock fann Björn några tappra varelser som fortfarande sålde frukt! Han köpte en stor kasse apelsiner. Något skulle vi väl ändå ha med oss hem!

Idag verkar ovädret ha dragit bort helt och hållet; skönt! Det märks också på Campismon, för det verkar vara den stora resdagen. Husbil på husbil lämnar vår boplats.

Efter förmiddagspromenaden med Errol, tar Eva med sig handkikaren och går ut till Barragem Horta da Nora. Det är länge sedan vi var där för skådning. Errol får stanna hemma, eftersom han tycker att promenaden dit ut är botten. Idag verkar det vara Sjöfåglarnas tur att vara där. Ett gäng med Skedänder och Snatteränder simmar omkring, såväl som Skäggdoppingar, Smådoppingar och Rörhönor. Skedstorkar står och sover, tillsammans med Storskarvar, som torkar sina vingar. Ja, det blir ett 30-tal arter, precis som det brukar! En Sköldpadda simmade också omkring mitt ute i barragemen!