Vi äter frukost i soluppgången, över havet, klipporna och surfarna, som redan är i full gång med sina brädor i havet. Vilka entusiaster! Sagres är verkligen ett fantastiskt ställe att stanna på; med gångavstånd till Fortet, den underbara, vilda naturen och ändå en stad med de bekvämligheter som behövs! Innan vi lämnar Sagres, åker vi först ner till den lilla hamnen Porto do Baleeira.
Nu åker vi vidare utmed Algarvekusten, i strålande sol och högsommar värme, med Armacao de Pera, som mål. Här är inte alls mycket folk på stranden idag. Konstigt nog! Vi hänger på oss kikarna förstås, men ser inget särskilt spännande att skåda. Snatteränder är det mest upphetsande här!
Vi strosar utmed stranden och idag rullar det in riktigt höga vågor. Man kan nästan säga att vi badar, i alla fall upp till knäna och Björns shorts blir riktigt blöta! Vi badar t o m mer än Errol! Det har väl aldrig tidigare hänt!
Nej, Errol är inte alls på "beach-humör. Inget bad och inget "labbe-fnatt"! Nej, han lufsar på långt från vattnet och får ont mellan tårna av sanden som fastnar. Han verkar deppig! Kan det bero på att det inte finns några tjejer att imponera på?
Vi lämnar stranden för att fågelskådare runt ängsmarkerna bakom sanddynerna, men får tyvärr vända om, för där böljar en stor fårflock fram och tillbaka!
Äntligen möter vi en hund, på vår tillbakaväg! Tyvärr är det en småfet herre! Errol vill genast pigga upp sig och utmanar den småfete till fight; men får en smockande åthutning av den småfetes ägare! Jaja, det piggade i alla fall upp så pass att det blev värt ett kort "labbe-fnatt".
Nu vill vi ha mer fågelskådning och styr vidare mot Foz do Almargen, vid Quarteira. Brunänder och mycket vatten i saltlagunen, är det första vi ser, när vi anländer till vår nästa boplats. Det finns, som tur är, ett ledigt bohål till oss, om än inte med havsutsikt!
Vi går genast ut på skådarrunda vid saltlagunen, men där är ingen större variation på arter. Dock ser vi ett gäng med Sandlöpare, som springer fram och tillbaka vid vattenbrynet och rätt som det är, börjar en Gök att kokoa, som en tok inne bland Pinjeträden. Det blev en överraskning!
Vi stannar kvar ute på stranden ända till solnedgången och bara njuter av vädret och färgerna!
