Den senaste veckan växlar vi mellan att sitta under markisen och att vara inne i Homer; vi har haft 25 grader varmt och strålande sol! Förutom Errol-promenader förstås, som dock måste kortas av i längd när värmen plågar honom för mycket!
Vi avskedsskålar för Rob och Toss som åker tillbaka mot Nederländerna imorgon lördag 9 mars. Vi samlas ett gäng i solskenet, efter fotbollsmatchen och avnjuter lite vin och snacks.
En dag när Eva och Errol går på förmiddagspromenaden och passerar fotbollsklubben Benefica, har de stor fest med Sagres-öl och de grillar en hel gris, mitt ute på gatan. Errol blir alldeles förskräckt och vill inte gå i närheten av detta; han kanske tror att de ska grilla honom också? Men, vi klarar oss båda helskinnade förbi!
Errols dagar kan ibland börja med en rivstart, kan man säga! När han och Björn är ute på promenad en morgon träffar de på en ensamkommande, terrierliknande liten flicka, som går fram till Errol för att nosa. På en hundradels sekund har Errol famnat flickan och tryckt ner henne på marken, i ett kärleksförsök, medan flickebarnet skriker! Som tur är finns ju Björn i närheten och får lyfta bort Errol, som naturligtvis måste kopplas. Smått chockad skyndar flickan iväg. ”Hon höglöpte ju, fattar ni väl”, säger Errol, till sitt försvar! En sådan chans vill ingen kille missa!
 |
| De riktigt gamla mandelträden blommar först nu! |
Under en av våra promenader, ute på sta´n träffar vi på en portugisisk man, som börjar prata med oss på engelska. Han berättar att han jobbat i Norge på oljeplattform samt i Finland i gruvor. Han tyckte att det var mycket, mycket kallt och mörkt i Norden på vintern, men att människorna var mycket vänliga. Vi skröt naturligtvis om Castro Verde och berättade hur bra vi trivs här. Det är alltid roligt att komma i samspråk.
I tisdags stod Björn och stekte pannbiff utomhus, i skuggan under markisen, när plötsligt en mycket välbekant husbil susar in och parkerar intill oss; woow det är ju Phil, Sandra och Fidel som kommer tillbaka, några dagar tidigare än utlovat! Hurra, så glada vi blir! Vi bestämmer genast att ha ett GFD-möte, med start efter fotbollsmatchen och därefter en gemensam middag ikväll för att avhandla våra respektive nyheter.
GFD-mötet inleds under Homers markis och vi avhandlar vad Phil och Sandra gjort i Sevilla. Det verkar vara en fantastisk stad med mängder av sevärdheter. Vi kontrar med senaste Campismo-nytt.
Efter en kort paus, för Errolpromenad, tar sedan matlagningen vid. Vi samlas i Homer och avnjuter vår måltid. Mitt under vår middag ringer Rob och Toss via Whats App. Vi får en pratstund med dem från en ställplats i Frankrike ; resan går fint och de är hemma i Nederländerna om ett par dagar.
På morgonen upptäcker vi att irländska Bill och Breda kommit tillbaka till Campismon igårkväll. De har nu varit borta i två veckor! Vi träffar dem på morgonen och nu visar det sig att Breda brutit fotleden och det är därför de varit borta så länge; vi som trodde att de hittat ett annat paradis! Stackars Breda; redan efter ett par dagar i Portalegre ramlade hon och bröt sin fotled.
Vår portugisiske vän Antonio överlämnar dagligen de mest fantastiska bildkartor över alla slott, katedraler och kloster i Portugal. Vi sorterar kartorna i geografisk ordning, numrerar dem och gör en förteckning utifrån detta. Phil lånar kartförteckningen, för att göra en reseplanering, som vi kan utgå från vid vår gemensamma färd nästa vecka. Toppen, tycker vi!
Nu när Phil och Sandra har kommit tillbaka blir det ett nästan fulltaligt fotbollsteam som spelar; ja Hollands damlag saknas ju förstås. Sandra behöver använda hockeyklubban, för hon har ont i ett knä. Tyvärr klipper hon till Homer-Zlatan rakt över munnen, så han börjar blöda. Själv tar han ingen notis om detta; han spelar på som vanligt, men alla bollarna blir blodiga och han slickar sig intensivt om nosen. Vid närmare undersökning förefaller det vara tungan, som fick en smäll. Tungan hänger ju alltid ut, som en slips, under spel. Nåväl, någon större skada verkar inte vara skedd, men Sandra tycker såklart att det är hemskt. Antonio har gett Errol en pipleksak (en nalle med en fotboll) och Errol blir så överlycklig att han nästan sliter ut sig innan matchen startar!
Han rusar runt, runt, i full karriär och piper som en tok, så hädanefter får Homer-Zlatan signalera match-start med sin pipleksak för att teamet ska samlas på planen. Efter avslutad match bär han malligt hem sin fina leksak! Vi gör självklart en kort videofilm, när Sandra klämmer på pipleksaken som vi skickar till Sienna, det holländska damlaget (som också är tokig i pipleksaker). Rob svarar snabbt att Sienna slickar på skärmen. De har kommit välbehållna hem idag, till sitt bo i Kamperland i Nederländerna. Homer-Zlatan håller ut genom matcherna i hela 10 minuter, mot 5 spelare i 25 graders värme och gör oavbrutet rusher i högsta hastighet! Övriga spelare, som inte alls springer många steg, är ändå genomsvettiga! Bra jobbat Homer-Zlatan! Nu springer vi hem och dricker vatten!
Eva har lyssnat/tittat på Skavlans intervju av idolen Salvador Sobral, som sändes i SVT härom fredagen. Han har lärt sig lite svenska på tre veckor och pratar riktigt bra till dels. Han berättar att han älskar Ingmar Bergmans filmer och att han inte vill identifiera sig med Eurovision Song Contest, som inte handlar om musik, utan om show; allt detta till Evas stora förtjusning! Han berättar också om sin hjärttransplantation och att han nu mår förträffligt bra! En underbar kille med underbar musik!
Björn har varit på Bilprovningen, för att fråga om de vet var vi kan få hjälp att smörja Homers bakaxel. På vår sedvanliga verkstad, hos Daniel, har de inte tillräckliga lyftanordningar för detta ändamål. Björn får prata med chefen, som kan engelska. Han hänvisar till bensinmacken i Castro Verde, där de också gör viss service. Det visar sig dock, dagen därpå att deras lyftanordning är trasig, så det gick inte. Ok, vi åker vidare till den macken som ligger strax utanför Castro Verde, i riktning mot Almodovar. Åh nej, de har ingen utrustning alls för att kunna hjälpa Homer! Vad gör vi nu då? Vi bestämmer oss för att åka vidare till Almodovar, 2 mil bort, där vi vet att det finns en större bensinmack. När vi kommer dit visar det sig att de inte heller har utrustning för detta, men tipsar oss om att åka till en firma i industriområdet som ligger strax utanför, på vägen mot Mertola. Vi åker genast dit och Björn har turen att få en tid samma dag kl 14! Hurra!
Så då har vi några timmar på oss att ströga runt i staden samt äta lunch. Vädret är ju helt underbart, så det lär bli en trevlig dag. Björn går först in i ”mopedaffären”; där det finns gamla modeller från hans ungdomsår, som sätter fart på nostalgin! Vi passerar den enorma kyrkan och saluhallen, går sedan upp till det rara, lilla torget. Björn och Errol sätter sig på en bänk i skuggan, medan Eva går in på muséet. Just nu visar de en konstutställning av en lokal konstnär vid namn Severo Portela, född 1898 och död 1985. Mannen i receptionen talar endast portugisiska, men guidar Eva välvilligt genom utställningen. Det går fint, fastän Eva inget begriper och det hela avslutas sedan med att Eva måste skriva något i gästboken; hör och häpna på portugisiska! Muito interesante! Muito obrigada; skriver Eva.
Nu börjar det suga i våra lunch-magar, så vi sätter oss på en liten uteservering på torget och beställer varsin grillad tonfisk-smörgås samt en Sagres-öl därtill. Det smakar utmärkt och Errol får även sina tre, små handtag! Sedan strosar vi sakta ner till Romar-bron, där vi också kan låta Errol få gå fri en stund för att uträtta sina behov. Vi avslutar Almodovar-besöket med varsin kopp kaffe och tar sedan med oss Homer till industriområdet. Homers behandling går ju fort och smörjning av bakaxel samt luftning av däck kostar inte mer än 100 kr! Det är ju helt otroligt, billigt! Nöjda och glada åker vi nu hem till fotbollsmatch!
Sedan är det bara att börja förbereda för en sista ”Happy hour”, med det lilla, kvarvarande gänget, i Homers skugga. Vi är 9 stycken som samlas, inför vin och tilltugg. Bill och Breda har med en portugisisk youghurt-kaka, Nancy har bakat Apfel-strudel, Sandra har bakata ostpinnar och vi har med kex samt chips. Här finns även Portvin och whiskey för de som önskar. Vi har några trevliga timmar tillsammans och njuter av allt det goda som bordet erbjuder!
Så är vi då framme vid den sista dagen i Castro Verde för denna säsongen. Fotboll spelas och Portugal får hädanefter matchvila till vi ses igen! Homer-Zlatan får dock ingen matchvila, för vi ska ju resa vidare tillsammans med det engelska teamet! Phil har färdigställt vår resplan och vårt första stopp blir i Alcacer da Sal, strax söder om Lissabon. Nu hoppas vi bara att vädret håller sig fint, så vi får njuta av norra Portugal, som blir starten på vår sakteliga hemresa!
